Suck...

Sambon har hittat något hjälpprogram på nätet, men hittills har det inte gått att köpa det. Han har kontaktat sidansvarig, så nu väntar vi på att den killen ska lösa IT-problemet.
Dessutom ska vi till en bra terapeut på måndag, någon som kan hjälpa oss att komma någonstans och dessutom vet hur sambon känner sig; hon har också haft kattfobi.

Jag måste erkänna att jag är lite lättad nu när det börjar hända saker.
För annars är det bara suck och stön här hemma: häromdagen hade det lilla monstret på något sätt tagit sig förbi vårt hinder, och skrämt livet ur sambon. Som sen hade flera sömnlösa nätter och ett hjärta som slog fortare än som är hälsosamt...

Jag känner att jag inte riktigt kan njuta av min lilla bebis heller (som har fått namn! Han heter Tomi Kallio), men med lite tur så blir det lite bättre kommande vecka.

Monstret tycker för övrigt att jag skriver för mycket och ger honom för lite uppmärksamhet, han har attackerat mina skrivande fingrar flera gånger (så att jag fått skriva om) och nyss hängde det plötsligt en katt över bildskärmen. :)

Nu står han vid tv-skärmen och hoppar upp mot juryn i Let's Dance.
Jag tror att jag ska leka lite. :)