Barn, sorg och död

Igår höll jag i ett seminarie om barn och sorg och skolans roll i bemötandet av dessa barn.
Jag hade 21 deltagare, och det blev så bra! Det var första gången jag var föreläsare istället för åhörare, och jag stortrivdes med det! Jag kunde -äntligen!- prata om något som jag verkligen brinner för, och det verkade som om det gick hem hos dom som var där. Så det ska jag försöka göra oftare.
Sötnos M mejlade om andra stora namn som snart ska föreläsa om samma ämne, och även om var jag skulle kunna söka ett bidrag till fortbildning. Kanon!

Jag tycker att det är så viktigt att vi som jobbar i skolan har ett beredskap inför dödsfall och bemötandet av barn i sorg. Jag vill att personal i skolan ska lära sig att prata mera om det, med varandra och framför allt med eleverna. Inte bara när det har hänt ett dödsfall, utan även innan. Förberedd barnen för livet - genom att prata öppnare om döden!

En av de sakerna som jag gjorde igår var att ge dem en gruppövning. Jag hade hittat på 4 olika scenarier där barn och/eller föräldrar hade dött. Uppdelade i grupper skulle deltagarna sedan prata om hur de skulle ha gjort i en sådan situation, vad de behövde tänka på mm. Jag tyckte själv att diskussionen var viktigast, och det funkade till och med bättre än jag hade tänkt.
En av de scenarier handlade om en pappa som hade mördat sina barn, något som en av deltagarna tyckte var lite väl extremt...

Men idag... på nyheterna hör jag om en galning som har sprungit in i ett dagis i Belgien och mördat 2 små barn och en fröken, samt skadat många andra barn och vuxna svårt.

Helt sjukt! Helt extremt! Som tur är, för om sådant skulle höra till vanligheterna vet jag inte om jag vill tillhöra den mänskliga rasen längre...
Men det känns bra att läsa att polis, myndigheterna och stödgrupper fanns på plats väldigt snabbt. Jag tror inte att det finns ett beredskapsplan för just en sådan situation. Man får gå på känsla, och jobba med känsla.

Usch, vilken tragedi! Jag lider så med alla där i lilla Sint-Gillis...