...dumma mens, var är du? Vad händer i min kropp? Du har varit frånvarande sedan innan jul...
Jag trodde inte att jag skulle säga det, men snälla KOM nu. Visa mig att kroppen fungerar. Give me a sign! :/
6 år sedan
2011-08-30
2011-08-26
Katten också.. :)
Min lilla Tomi är väldigt social. Och då menar jag VÄLDIGT social. Hon har nog varit in i vartenda hus i vårt område, SÅ social är hon.
Inte alla uppskattar det så klart, det förstår jag. Men vad ska jag göra? :)
Idag visade min granne och kompis M att Tomi hade lämnat kvar ett avtryck när hon varit inne i deras förråd. Eller ett... snarare flera:
Japp, kattspår förevigade i cementgolvet! :)
Som tur var kunde både hon och hennes familj skratta åt det. Och visst ser det lite gulligt ut?
The Catwalk of Fame! ;)
Inte alla uppskattar det så klart, det förstår jag. Men vad ska jag göra? :)
Idag visade min granne och kompis M att Tomi hade lämnat kvar ett avtryck när hon varit inne i deras förråd. Eller ett... snarare flera:
Japp, kattspår förevigade i cementgolvet! :)
Som tur var kunde både hon och hennes familj skratta åt det. Och visst ser det lite gulligt ut?
The Catwalk of Fame! ;)
2011-08-25
Så är det
When you want it the most
there's no easy way out
When you're ready to go
and your heart's left in doubt
Don't give up on your faith
Love comes to those who believe it
And that's the way it is!
Bra där, Celine Dion. Just så är det.
Keep the faith. :)
there's no easy way out
When you're ready to go
and your heart's left in doubt
Don't give up on your faith
Love comes to those who believe it
And that's the way it is!
Bra där, Celine Dion. Just så är det.
Keep the faith. :)
2011-08-24
Min älskade syster
Min älskade syster, jag är så stolt över dig! Vet du det?
Jag älskar dig för att du är som du är. Envis som få, rolig, svartvit :), avslappnad, underbar, knäpp, händig, slarvig, skön, kramgo, gullig och mycket mer! Jag kan skratta med dig, gråta med dig, bråka med dig och bli sams med dig och det gör ingenting för blod är ändå tjockare än vatten. :) Du är en av mina bästa vänner, din (blivande) man är härlig (good choice, girl!) och jag avgudar dina barn.
Jag älskar dig för att du är som du är. Envis som få, rolig, svartvit :), avslappnad, underbar, knäpp, händig, slarvig, skön, kramgo, gullig och mycket mer! Jag kan skratta med dig, gråta med dig, bråka med dig och bli sams med dig och det gör ingenting för blod är ändå tjockare än vatten. :) Du är en av mina bästa vänner, din (blivande) man är härlig (good choice, girl!) och jag avgudar dina barn.
Och den här bilden visar precis hela din ljuvliga familj. My favorite picture!
Ik hou van jou, Jules! ♥
Ik hou van jou, Jules! ♥
Äntligen!
Måndag 26/9 startar en ny dokumentär på SVT1 angående ofrivillig barnlöshet: Barn - till varje pris, med programledaren Pia Johansson. Det blir sex delar, och jag kommer att sitta bänkad. :)
Dessutom kommer TV3 också med en serie om barnlöshet, men när är inte känd än.
Sägas bör att Älskling och jag har pratat om att anmäla oss till någon av programmen (okej, jag pratade och han lyssnade) men vi ändrade oss. (Min tuffa hockeyreporter är inte så bekväm framför kamerorna...) ;)
Nejdå. Det var nog inte det just vi behövde, men det ska bli intressant att se dokumentären. Bra att ämnet öppnas upp, för vi är MÅNGA som kämpar.
Just nu håller jag tummar och tår för Anna och hennes man. Heja guldägget! :)
Dessutom kommer TV3 också med en serie om barnlöshet, men när är inte känd än.
Sägas bör att Älskling och jag har pratat om att anmäla oss till någon av programmen (okej, jag pratade och han lyssnade) men vi ändrade oss. (Min tuffa hockeyreporter är inte så bekväm framför kamerorna...) ;)
Nejdå. Det var nog inte det just vi behövde, men det ska bli intressant att se dokumentären. Bra att ämnet öppnas upp, för vi är MÅNGA som kämpar.
Just nu håller jag tummar och tår för Anna och hennes man. Heja guldägget! :)
2011-08-23
Mer tid åt Ph!
Har bestämt mig för att gå ner i arbetstid, åtminstone under okt-nov-dec.
Jag tror att det blir mycket bra, jag känner att jag behöver det. Hur kul jobbet än är, det finns mer än jobbet. Just nu går helgerna oftast åt att återhämta sig från veckans arbetsdagar - och så borde det inte vara.
Och nej, jag ska inte ersätta den tiden med en massa annat, jag ska bara vara och göra det som jag känner för på min lediga dag (för det är det jag har önskat mig: en ledig dag, inte fem kortare dagar). Pyssla, rensa, ordna, fixa, bygga, leka, plantera, fika, träffa kompisar, åka iväg - sånt jag vill göra. :)
Jag tror att det blir mycket bra, jag känner att jag behöver det. Hur kul jobbet än är, det finns mer än jobbet. Just nu går helgerna oftast åt att återhämta sig från veckans arbetsdagar - och så borde det inte vara.
Och nej, jag ska inte ersätta den tiden med en massa annat, jag ska bara vara och göra det som jag känner för på min lediga dag (för det är det jag har önskat mig: en ledig dag, inte fem kortare dagar). Pyssla, rensa, ordna, fixa, bygga, leka, plantera, fika, träffa kompisar, åka iväg - sånt jag vill göra. :)
2011-08-22
B
B är nästa års stora Bokstav.
B för Bröllop, eftersom älskade syster ska gifta sig.
B för Balans, eftersom jag behöver det. Balans mellan arbetsliv och privatliv, mellan jobb och avslappning, mellan kropp och själ. Mellan drömmar och verklighet.
B för Beslut, eftersom jag måste bestämma mig för vad jag vill göra åt min jobbsituation.
Och B för Barn såklart, bland annat eftersom älskade vännen C och många fler i min omgivning väntar smått till nästa (v)år.
Men som min kompis F klokt meddelade idag: inte allt handlar om att få barn. (Tack för det honey, det blev dagens aha-upplevelse när det väl hade sjunkit in! ♥)
Och det gör det ju inte. Men för mig har det varit så... Mycket i mitt liv kretsar kring att få barn. Hur jag ska dela in min arbetstid, hur jag ska minska stressen, hur jag ska jobba bort överflödiga kilon, hur jag ska förbättra min hälsa - direkt eller indirekt för att kunna få barn.
Jag kanske har blivit låst där. Det känns faktiskt lite B det med...
B för Bröllop, eftersom älskade syster ska gifta sig.
B för Balans, eftersom jag behöver det. Balans mellan arbetsliv och privatliv, mellan jobb och avslappning, mellan kropp och själ. Mellan drömmar och verklighet.
B för Beslut, eftersom jag måste bestämma mig för vad jag vill göra åt min jobbsituation.
Och B för Barn såklart, bland annat eftersom älskade vännen C och många fler i min omgivning väntar smått till nästa (v)år.
Men som min kompis F klokt meddelade idag: inte allt handlar om att få barn. (Tack för det honey, det blev dagens aha-upplevelse när det väl hade sjunkit in! ♥)
Och det gör det ju inte. Men för mig har det varit så... Mycket i mitt liv kretsar kring att få barn. Hur jag ska dela in min arbetstid, hur jag ska minska stressen, hur jag ska jobba bort överflödiga kilon, hur jag ska förbättra min hälsa - direkt eller indirekt för att kunna få barn.
Jag kanske har blivit låst där. Det känns faktiskt lite B det med...
2011-08-21
Jag är kär!
Har precis kommit tillbaka efter en helg hos syster min, där både Älskling och jag gosade med lilla Maya och storebror Sam. ♥
Sam är redan min ögonsten, honom längtar jag till nästan varje dag.
Och ärligt talat, vem skulle inte bli kär i den här lilla tösen? :D
Fick den stora äran att få ta hand om älsklingarna om det skulle hända något till min syster och hennes blivande man. Det känns stort att få det förtroendet... Tack Jules!! ♥ Men se till att det inte händer något på måååånga år. :)
2011-08-17
Just det!
Var hemma på lunchen, kände mig uppjagad och trött och lite ledsen. Fick en stor kram som hjälpte lite. Och när jag kom hem stod dessa fina rosor på bordet.
Det var det här jag menade. Älskling vet precis hur han ska få mig att må bättre. :)
2011-08-16
Min man ♥
Idag fyller min man år. Det blev ett lugnt firade, hans föräldrar kom förbi och vi åt gott. Nu ligger födelsedagsbarnet på soffan och vilar medan jag jobbar lite (for the record: han var ledig idag, jag har jobbat och varit uppe sedan kl5... Är det inte jag som borde vara trött?).
Och så passar jag på att skriva lite om mitt hjärta, mannen i mitt liv sedan 6 år tillbaka. Ja, bara 6 år - men det känns som om han har varit min i hela mitt liv. :)
Han är envis så in i vassen, han har liiite svårt att lyssna, han är är en skrytPelle, han har en mycket udda musiksmak och hans humor - hjälp... ;)
Och jag älskar honom för det!
För när jag inte orkar, när livet känns tungt och svart och orättvist, när marken under mina fötter försvinner för en stund - då är det han som finns där, som säger att allt kommer att bli bra, som kramar om. Han får mig att le, han får mig att skratta.
Och så passar jag på att skriva lite om mitt hjärta, mannen i mitt liv sedan 6 år tillbaka. Ja, bara 6 år - men det känns som om han har varit min i hela mitt liv. :)
Han är envis så in i vassen, han har liiite svårt att lyssna, han är är en skrytPelle, han har en mycket udda musiksmak och hans humor - hjälp... ;)
Och jag älskar honom för det!
För när jag inte orkar, när livet känns tungt och svart och orättvist, när marken under mina fötter försvinner för en stund - då är det han som finns där, som säger att allt kommer att bli bra, som kramar om. Han får mig att le, han får mig att skratta.
Löööv you, darling!
2011-08-15
Andas
Har av någon anledning (nej, jag vet inte varför) känt mig uppjagad och stressad idag. Inte hela dagen, men det kom över mig då och då. Skitjobbigt. Att jag skyndade mig till Ikea efter jobbet för att sedan glömma bort varför jag skulle dit gjorde inte saken bättre - eller lugnare. Ibland är jag bara för mycket...
Som tur är har jag gulliga kollegor som tål att jag skäller och gnäller lite på dem, för att jag sedan kommer till insikt och lugnar ner mig. Min härliga kollegakompis Z är klok som en bok och fick ner min stresshormonnivå rejält. Och min härliga kompis F tog sig ut till Ikea-området för att äta lite mat med mig. :)
Andas in....och andas uuuuuut.
Som tur är har jag gulliga kollegor som tål att jag skäller och gnäller lite på dem, för att jag sedan kommer till insikt och lugnar ner mig. Min härliga kollegakompis Z är klok som en bok och fick ner min stresshormonnivå rejält. Och min härliga kompis F tog sig ut till Ikea-området för att äta lite mat med mig. :)
Andas in....och andas uuuuuut.
2011-08-13
Barn, barn, barn
Den här bloggen handlar allt mer om barn, har jag insett.
Jag drömmer om och längtar efter barn.
Jag sörjer barn.
Jag jobbar med barn.
Jag pysslar för barn.
Ja, man kan lugnt säga att mitt liv kretsar kring barn.
Bara att acceptera att barn är ämnet i mitt liv. På ett eller annat sätt. :)
Jag drömmer om och längtar efter barn.
Jag sörjer barn.
Jag jobbar med barn.
Jag pysslar för barn.
Ja, man kan lugnt säga att mitt liv kretsar kring barn.
Bara att acceptera att barn är ämnet i mitt liv. På ett eller annat sätt. :)
2011-08-10
2011-08-08
Min finfina gudson ♥
Ringde idag till min härliga kompis S i hufvudstaden, mamma till min lika härliga gudson M.
Först pratade vi om allt möjligt, sedan fick jag prata lite med honom.
Och jag kan ju inte annat än att smälta och le när han utbrister 'Herregud, jag har saknat dig så och jag älskar dig!' för att sedan förklara att han nu förstår varför han sover så dåligt när han är hos sin far: det måste vara för att han saknar mig. :)
Gullunge!!
Först pratade vi om allt möjligt, sedan fick jag prata lite med honom.
Och jag kan ju inte annat än att smälta och le när han utbrister 'Herregud, jag har saknat dig så och jag älskar dig!' för att sedan förklara att han nu förstår varför han sover så dåligt när han är hos sin far: det måste vara för att han saknar mig. :)
Gullunge!!
Dubbel sorg
När jag precis tror att jag vet hur jag fungerar får jag vissa känslor som jag själv blir förvånad över. En av de sakerna gäller det där med ofrivillig barnlöshet.
Som ni säkert vet (ja, det mesta finns ju att läsa här på bloggen) går det väldigt upp och ner med känslorna angående vår barnlängtan och försök att få barn. Ena dagen kan jag vara väldigt positiv, för att dagen efter kollapsa i min sorg och känna att jag aldrig mer kan komma upp... Så är det, och jag tror att de flesta av er som är/har varit i samma situation känner igen berg-och-dalbanan.
Det är tufft. Det gör så jäkla ont och det går riktigt inte att beskriva hur man mår efter alla besvikelser. Fast man har varit med om det förut så hugger det till i alla fall när ägglossningen uteblir, eller när det blir missfall. Eller rentav vanlig mens. Skit helt enkelt.
Och mitt i mina känslor kan jag känna en stor sorg för mina medsystrar som liksom jag kämpar med det som för andra verkar gå så lätt (och för enstaka alldeles för lätt...). När jag får reda på nära och kära som kämpar och går igenom tuffa behandlingar och blir besvikna och ledsna.
Då känner jag att jag med all glädje skulle kunna göra vad som helst för att hjälpa dem, bara de slapp lida. Donera ägg, hyra ut livmodern, ge dem ett barn. Om jag nu hade kunnat göra det, om det nu hade varit till någon hjälp.
Att veta att andra behöver gå igenom samma smärta, det gör nästan mer ont än min egen fight...
Som ni säkert vet (ja, det mesta finns ju att läsa här på bloggen) går det väldigt upp och ner med känslorna angående vår barnlängtan och försök att få barn. Ena dagen kan jag vara väldigt positiv, för att dagen efter kollapsa i min sorg och känna att jag aldrig mer kan komma upp... Så är det, och jag tror att de flesta av er som är/har varit i samma situation känner igen berg-och-dalbanan.
Det är tufft. Det gör så jäkla ont och det går riktigt inte att beskriva hur man mår efter alla besvikelser. Fast man har varit med om det förut så hugger det till i alla fall när ägglossningen uteblir, eller när det blir missfall. Eller rentav vanlig mens. Skit helt enkelt.
Och mitt i mina känslor kan jag känna en stor sorg för mina medsystrar som liksom jag kämpar med det som för andra verkar gå så lätt (och för enstaka alldeles för lätt...). När jag får reda på nära och kära som kämpar och går igenom tuffa behandlingar och blir besvikna och ledsna.
Då känner jag att jag med all glädje skulle kunna göra vad som helst för att hjälpa dem, bara de slapp lida. Donera ägg, hyra ut livmodern, ge dem ett barn. Om jag nu hade kunnat göra det, om det nu hade varit till någon hjälp.
Att veta att andra behöver gå igenom samma smärta, det gör nästan mer ont än min egen fight...
2011-08-06
Skärpning!
Hm.
- Jag är lite hes
- Jag är mycket trött
- Jag har ont i lederna
- Jag är på inte-så-bra-humör väldigt ofta på sistone (det syntes väl här om inte annat...)
- Jag har gått upp i vikt trots att jag börjat äta bättre och motionera mera
- Mensen har varit frånvarande i en låååång tid nu
- Min syn har blivit sämre
Då var vi där igen. Och det är helt och hållet mitt eget fel.
Sköldkörteln fräser ifrån. Min kropp får lida och skriker åt mig att fort som f*n göra något. Ring medicinmannen och boka tid, ta blodprov och ät medicin igen, läs häftet som jag har haft hemma länge nu men inte gjort något med än och ändra min kost - men gör NÅGOT.
Annars blir det botten igen, och dit vill vi (kroppen och jag) inte.
Jag är på tok för slarvigt med min hälsa. Såhär kan vi inte ha det. Skärp dig, Ph! Det är för mycket som hänger på att din hälsa blir bra. Bättre hälsa = bättre balans i kroppen = bättre förutsättningar för barn. Bland annat. Det borde vara skäl nog.
Nu tar jag min kopp ingefärste och mitt häfte från Eva Renner och lägger mig. Imorgon ska det tas beslut vilken väg vi ska ta i det här fallet.
- Jag är lite hes
- Jag är mycket trött
- Jag har ont i lederna
- Jag är på inte-så-bra-humör väldigt ofta på sistone (det syntes väl här om inte annat...)
- Jag har gått upp i vikt trots att jag börjat äta bättre och motionera mera
- Mensen har varit frånvarande i en låååång tid nu
- Min syn har blivit sämre
Då var vi där igen. Och det är helt och hållet mitt eget fel.
Sköldkörteln fräser ifrån. Min kropp får lida och skriker åt mig att fort som f*n göra något. Ring medicinmannen och boka tid, ta blodprov och ät medicin igen, läs häftet som jag har haft hemma länge nu men inte gjort något med än och ändra min kost - men gör NÅGOT.
Annars blir det botten igen, och dit vill vi (kroppen och jag) inte.
Jag är på tok för slarvigt med min hälsa. Såhär kan vi inte ha det. Skärp dig, Ph! Det är för mycket som hänger på att din hälsa blir bra. Bättre hälsa = bättre balans i kroppen = bättre förutsättningar för barn. Bland annat. Det borde vara skäl nog.
Nu tar jag min kopp ingefärste och mitt häfte från Eva Renner och lägger mig. Imorgon ska det tas beslut vilken väg vi ska ta i det här fallet.
2011-08-02
... och andas ut
Inläggen regnar tätt. Bloggen är min lilla spypåse, mitt Tekniska Verken för känsloutsläpp. :)
Funkar bra, för idag mådde jag lite bättre. Inte riktigt på morgonen, men efter samtal med kollegor och senare en helkväll med goda vänner som dessutom själv befinner/har befunnit sig där jag är nu börjar åskmolnen runt mitt huvud att försvinna.
Ta det inte så personligt, Ph! Vem säger att andra med avsikt säger och gör det de säger/gör för att komma åt dig? Ingen, just det! (Inte för att jag trodde det, men det kändes ändå som om allt var personligt..)
Så breathe in, breathe out - och inse att no matter what så duger jag. Bara för att vissa delar av min kropp inte gör som jag vill är jag inte misslyckad. Då finns det tydligen en annan väg som jag ska gå.
Funkar bra, för idag mådde jag lite bättre. Inte riktigt på morgonen, men efter samtal med kollegor och senare en helkväll med goda vänner som dessutom själv befinner/har befunnit sig där jag är nu börjar åskmolnen runt mitt huvud att försvinna.
Ta det inte så personligt, Ph! Vem säger att andra med avsikt säger och gör det de säger/gör för att komma åt dig? Ingen, just det! (Inte för att jag trodde det, men det kändes ändå som om allt var personligt..)
Så breathe in, breathe out - och inse att no matter what så duger jag. Bara för att vissa delar av min kropp inte gör som jag vill är jag inte misslyckad. Då finns det tydligen en annan väg som jag ska gå.
Dagens läxa...
Jag anser att jag inte är särskilt religiös, men jag är intresserad i religion och 'övernaturliga' saker. Jag och mina systrar har växt upp i ett väldigt openminded hem kan man säga, det pratades om både kyrkan och reinkarnation och näturväsen och mycket mer, vilket gjorde att vi själva kunde bestämma och välja vad vi ville tro på. Jag är nog lite av en allätare och tror på mer än vi bara kan se. Det kanske räcker så... ;)
Hur som helst, jag brukar få nyhetsmail varannan dag från Neale Donald Walsch, författaren till Samtal med Gud. Det är kloka ord, ibland från honom själv, ibland från filosofer eller andra världskända människor. Dagens mejl innehöll följande:
Kan det vara mer passande efter gårdagens meltdown? Nu ska jag bara jobba på att kunna göra så. May the force be with me! :)
Hur som helst, jag brukar få nyhetsmail varannan dag från Neale Donald Walsch, författaren till Samtal med Gud. Det är kloka ord, ibland från honom själv, ibland från filosofer eller andra världskända människor. Dagens mejl innehöll följande:
On this day of your life, dear friend, I believe God wants you to know...
...that if you become ruffled with every comment that
you consider a 'slight,' you will never find peace.
Nor will you find it by always separating yourself from
those who ruffle you. You can only end so many
friendships before you find yourself very much alone.
You can keep making new friends, of course, but
sooner or later they will ruffle you -- and then what?
Perhaps the better course might be to let the ruffle
go. People rarely mean it when they do that, and a
touch of gentle tolerance and easy forgiveness every
day is even better than an apple...
Kan det vara mer passande efter gårdagens meltdown? Nu ska jag bara jobba på att kunna göra så. May the force be with me! :)
2011-08-01
Facebook-frustration
Jag måste bara släppa lite på ångan här, annars blir det fel...
Jag får verkligen spontanutslag av dessa facebookinlägg om andras bebislycka och 'om du är en mamma...' eller så. Man snubblar liksom över dem, det går inte att undvika dem där. Tyvärr. Och när olika vänner och bekanta överöser nätet med meddelanden om hur trötta de är/hur jobbigt det är med krämpor/hur lyckliga de är över att få sin 'kärleksbebis' snart osv - då känner jag hur käkarna kramar ihop och hur en stor arg klump fastnar i halsen. Då blir jag bitterfittan herself, jag skulle vilja svara med någon elak och passande kommentar som får mig att må bra för en liten stund och förmodligen bara skadar den andre.
Det värsta är ändå att jag inte förstår varför jag låter det komma in under skinnet! Det gör mig mest frustrerad! Är jag avundsjuk? Men varför då? Jag bor i ett underbart hus, jag är gift med en underbar man som jag inte skulle vilja byta ut ens mot alla miljoner i världen, jag har ett bra jobb och ett bra liv som jag inte heller vill byta!
Varför vill jag då ta ett basebollträ och slå ihjäl någons brevlåda och skrika 'SLUTA SÄG ATT DU HAR LÄNGTAT, KOM TILLBAKA NÄR DU HAR FÖRSÖKT ATT BLI GRAVID I ÖVER 5 ÅR!' som svar på någons femtielfte inlägg om hur hon har väntat på/längtat efter/försökt att bli mamma när jag vet att relationen i frågan t.ex. har varat i drygt 3 år, eller när någon har slutat med p-piller för 8 månader sedan och beklagar sig över 'att de fortfarande inte har blivit gravida'? Det känns ju för f*n som ett hån!
Ja, jag vet att jag borde släppa det. Jag är så frustrerad att jag gråter. Just nu har jag dold några människor på fejjan så att jag inte kan reta upp mig över det de skriver längre. Kul att de mår så bra, men jag behöver inte veta det just nu. Har nog med mig själv och mina egna känslor.
Tur att jag har en skog bakom huset, för dit ska jag nu för några kilometer powerwalk. Bäst att göra något bra med all energi känslorna framkallar....
Jag får verkligen spontanutslag av dessa facebookinlägg om andras bebislycka och 'om du är en mamma...' eller så. Man snubblar liksom över dem, det går inte att undvika dem där. Tyvärr. Och när olika vänner och bekanta överöser nätet med meddelanden om hur trötta de är/hur jobbigt det är med krämpor/hur lyckliga de är över att få sin 'kärleksbebis' snart osv - då känner jag hur käkarna kramar ihop och hur en stor arg klump fastnar i halsen. Då blir jag bitterfittan herself, jag skulle vilja svara med någon elak och passande kommentar som får mig att må bra för en liten stund och förmodligen bara skadar den andre.
Det värsta är ändå att jag inte förstår varför jag låter det komma in under skinnet! Det gör mig mest frustrerad! Är jag avundsjuk? Men varför då? Jag bor i ett underbart hus, jag är gift med en underbar man som jag inte skulle vilja byta ut ens mot alla miljoner i världen, jag har ett bra jobb och ett bra liv som jag inte heller vill byta!
Varför vill jag då ta ett basebollträ och slå ihjäl någons brevlåda och skrika 'SLUTA SÄG ATT DU HAR LÄNGTAT, KOM TILLBAKA NÄR DU HAR FÖRSÖKT ATT BLI GRAVID I ÖVER 5 ÅR!' som svar på någons femtielfte inlägg om hur hon har väntat på/längtat efter/försökt att bli mamma när jag vet att relationen i frågan t.ex. har varat i drygt 3 år, eller när någon har slutat med p-piller för 8 månader sedan och beklagar sig över 'att de fortfarande inte har blivit gravida'? Det känns ju för f*n som ett hån!
Ja, jag vet att jag borde släppa det. Jag är så frustrerad att jag gråter. Just nu har jag dold några människor på fejjan så att jag inte kan reta upp mig över det de skriver längre. Kul att de mår så bra, men jag behöver inte veta det just nu. Har nog med mig själv och mina egna känslor.
Tur att jag har en skog bakom huset, för dit ska jag nu för några kilometer powerwalk. Bäst att göra något bra med all energi känslorna framkallar....
Släpp det själv då!
Ni som också kämpat med er barnlängtan - känner ni igen det här?
Man pratar med en väninna. Era försök att få barn kommer på tal. Väninnan lyssnar på berättelsen och svarar sedan: 'Men du måste ju släppa det. För då kommer det av sig självt.'
Jo tack. Försök att släppa tankarna på din egen barnlängtan när du ständigt blir påmind. En gravid kollega som vaggar runt med magen i vädret. Facebookstatusar från vänner och bekanta om nyinköpt barnvagn/barnmorskabesök/havandeskapspenning/graviditetskrämpor/ultraljudsbilder/mys-med-nyfödd-bebis. En gravid syster som kan ploppa ut ungen när som helst. En runda på stan, och vad ser man där? Just det, HELA JÄKLA STAN verkar vänta barn - förutom du.
Släpp det. Tack för tipset. Ursäkta mig om jag kräks lite...
Nä, jag är int' bitter. Bara lite. ;)
Man pratar med en väninna. Era försök att få barn kommer på tal. Väninnan lyssnar på berättelsen och svarar sedan: 'Men du måste ju släppa det. För då kommer det av sig självt.'
Jo tack. Försök att släppa tankarna på din egen barnlängtan när du ständigt blir påmind. En gravid kollega som vaggar runt med magen i vädret. Facebookstatusar från vänner och bekanta om nyinköpt barnvagn/barnmorskabesök/havandeskapspenning/graviditetskrämpor/ultraljudsbilder/mys-med-nyfödd-bebis. En gravid syster som kan ploppa ut ungen när som helst. En runda på stan, och vad ser man där? Just det, HELA JÄKLA STAN verkar vänta barn - förutom du.
Släpp det. Tack för tipset. Ursäkta mig om jag kräks lite...
Nä, jag är int' bitter. Bara lite. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
