Så vårt kök har nu blivit pyntad med den här fina dekorationen ♥ (som jag spanat in lääänge):
(ursäkta den dåliga kvalitén, kameran är på laddning så mobilen fick duga)
6 år sedan
2011-01-27
Lite ork + lite fix = snygga väggar!
Orkade ta mig till köket för att fylla på vattenflaskan, och såg min senaste mycket efterlängtade pärla (Tradera, hurra!) på köksbordet. Den har legat där hela veckan, och nu har vi äntligen kommit överens om var den ska sitta. :)
Så vårt kök har nu blivit pyntad med den här fina dekorationen ♥ (som jag spanat in lääänge):
(ursäkta den dåliga kvalitén, kameran är på laddning så mobilen fick duga)
Så vårt kök har nu blivit pyntad med den här fina dekorationen ♥ (som jag spanat in lääänge):
(ursäkta den dåliga kvalitén, kameran är på laddning så mobilen fick duga)Mysigt sällskap
Huvudvärken som smög sig på mig i tisdags har (förhoppningsvis) nått sin höjdpunkt, och det i kombination med feber gjorde att jag stannade hemma idag. Kröp upp i soffan med täcke och kudde, bara låg och vilade och när jag orkade tittade jag lite på tv.
Tomi var VÄLDIGT nöjd över detta, och hoppas att jag är hemma imorgon med. :)
(Det är jag.)
Tomi var VÄLDIGT nöjd över detta, och hoppas att jag är hemma imorgon med. :)
(Det är jag.)
2011-01-25
Man kan ju inte le jämt...
Jag känner som om jag fastnat i pessimisternas hamsterhjul. Jag klagar, jag suckar, jag svär och jag gnäller.
Inte så öppet (nåja, kanske klagandet och gnällandet), mest inombords. Om allt möjligt, fastän jag vet att det kanske inte är just det jag är sur för. Ingenting känns särskilt roligt, ingenting känns riktigt bra - du vet, en sådan känsla som om man inte trivs i sina kläder. Det kliar, skavar, sitter för trångt/löst/fel. Så känns mitt liv just nu. Och jag vet inte hur jag ska rycka upp mig.
På jobbet är det stundtals kul. För tillfället. Samtidigt känns det tungt och jobbigt, med alldeles för lite tålamod blandad med stök i ledningen och barngruppen (eller vissa barn). Hemma är det en hel del 'måsten' som väntar, utan att jag orkar ta tag i dem.
Och jag har blivit en sådan bitterfitta som bara gnäller (tyst för mig själv) om andras lycka. Kompis S har precis fått en lite flicka. Kompis M är gravid. Jättekul för dem. Men vad f*n, hon har bara varit ihop med sin kille i drygt två år, vi har försökt i snart 5 år och det händer ingenting och hela j*vla världen verkar vänta barn förutom vi!!
Sådana tankar.
Okej, man kan inte le jämt. Det vet jag väl. Men leendet sitter lååångt inne just nu, och käkarna verkar ha rostat fast i en sammanbiten min. Någon som har husmorstips för att få bort DEN sortens rost?
Inte så öppet (nåja, kanske klagandet och gnällandet), mest inombords. Om allt möjligt, fastän jag vet att det kanske inte är just det jag är sur för. Ingenting känns särskilt roligt, ingenting känns riktigt bra - du vet, en sådan känsla som om man inte trivs i sina kläder. Det kliar, skavar, sitter för trångt/löst/fel. Så känns mitt liv just nu. Och jag vet inte hur jag ska rycka upp mig.
På jobbet är det stundtals kul. För tillfället. Samtidigt känns det tungt och jobbigt, med alldeles för lite tålamod blandad med stök i ledningen och barngruppen (eller vissa barn). Hemma är det en hel del 'måsten' som väntar, utan att jag orkar ta tag i dem.
Och jag har blivit en sådan bitterfitta som bara gnäller (tyst för mig själv) om andras lycka. Kompis S har precis fått en lite flicka. Kompis M är gravid. Jättekul för dem. Men vad f*n, hon har bara varit ihop med sin kille i drygt två år, vi har försökt i snart 5 år och det händer ingenting och hela j*vla världen verkar vänta barn förutom vi!!
Sådana tankar.
Okej, man kan inte le jämt. Det vet jag väl. Men leendet sitter lååångt inne just nu, och käkarna verkar ha rostat fast i en sammanbiten min. Någon som har husmorstips för att få bort DEN sortens rost?
2011-01-19
Utvecklingsarbete pågår
Jag har liksom börjat ha utvecklingssamtal med mig själv på sistone. Vad är mina starka sidor? Vad är jag bra på? Vad behöver jag jobba på? Och viktigast (tycker jag i alla fall): vad behöver jag för att utvecklas?
Jag är ju världsbäst på att ta på mig för mycket jobb. Det har jag både fått höra många gånger av vänner, kollegor och chefer, men jag har också insett det själv. Jag har jobbat på det och gör det fortfarande, för jag är inte där än. Men häromdagen tyckte jag att det var dags att se över mig själv och mina mål. Var är jag nu, och vart är jag på väg? Vart vill jag?
Jag gillar mitt jobb. Jag älskar ungarna, jag diggar mina kollegor (oftast, hehe). Men jag behöver något mer, känner jag. Kanske inte istället för, utan snarare bredvid.
Det kan ju faktiskt vara så att mina nya arbetsuppgifter ger mig just den biten. Passande nog heter det att jag får ansvar för utvecklingsarbetet... :)
Vi får se. Jag har satt upp några mål för mig själv. Några är tidsbestämda, några är mer flummiga och kommer att ta den tid som behövs. Men nu har jag stått stilla tillräckligt länge. Här ska det utvecklas (ännu mer)! :)
2011-01-18
Till Syrran ♥
Glädje + sorg = sant
Några av er säger: 'Glädjen är större än sorgen', och andra säger, 'Nej sorgen är störst.' Men jag säger att de är oskiljaktiga.
Kahlil Gibran (1883-1931), filosof
Jag håller med honom. Dessa två känslor har för mig alltid legat närmast varandra, hur motsägelsefullt det än låter. Båda rör mig djupast, båda känns liksom häftigast i kroppen och själen. Och ärligt talat skulle jag inte vilja välja bort någon av dem. De ska finnas där, helst sida vid sida.
För mig är det inget konstigt. Jag har haft dem där bredvid varandra länge, jag är van. Jag känner igen dem väl, de är som mina vänner: jag håller av dem, jag behöver dem, jag lär mig av dem. Hela tiden.
Som när min underbara syster ringer för att berätta att de väntar barn igen.
Klart att jag blir glad. Jätteglad för deras skull, för att jag älskar min syster och hennes blivande man, för att jag avgudar deras förstfödde unge ♥ och då blir det ju toppen med en liten till ju!
Klart att jag blir ledsen. Jätteledsen för min skull, för vår skull. Vi har ju fortfarande inte lyckats. Och vi längtar. JAG längtar enormt mycket.
Men det säger jag inte. Jag berättar hur roligt jag tycker att det är för dem, hur bra deras första kombination av gener blev och hur jag kan se framemot en ny kombination. Och jag menar allt!
Men medan jag pratar känner jag hur glädjen överrumplas av sorgen. Inte blir det lättare när hon sedan svarar något i stil med 'vad härligt att du reagerar så!'
Det är ett dilemma. Bästa vännerna och till och med Syrran drar sig för att berätta om deras graviditeter - för att de vet hur mycket jag längtar och hur jobbigt det känns att vi inte har lyckats än. Och fastän det insiktet gör ont så tror jag att jag förstår varför: de tycker själva att det är så svårt! Kanske för att de själva inte vet hur de ska säga det, kanske för att de vet att hur de än säger så kommer det att göra ont för min del. Deras glädje är även min sorg.
Men kära ni, var inte rädd. Det är min sorg, min smärta, jag kan hantera den. Jag delar den med er, och delad smärta är ju halva smärtan sägs det. Jag KAN glädjas med er, samtidigt som jag känner sorg för min egen del. Er glädje och lycka orsakar inte min sorg. På sin höjd påminner den mig om det som fattas mig, men det är aldrig antingen glädje eller sorg.
Det är båda. Och hur smärtsamt det än kan vara: jag är glad för det ändå. Det betyder att jag lever... och min tur kommer.
Som när min underbara syster ringer för att berätta att de väntar barn igen.
Klart att jag blir glad. Jätteglad för deras skull, för att jag älskar min syster och hennes blivande man, för att jag avgudar deras förstfödde unge ♥ och då blir det ju toppen med en liten till ju!
Klart att jag blir ledsen. Jätteledsen för min skull, för vår skull. Vi har ju fortfarande inte lyckats. Och vi längtar. JAG längtar enormt mycket.
Men det säger jag inte. Jag berättar hur roligt jag tycker att det är för dem, hur bra deras första kombination av gener blev och hur jag kan se framemot en ny kombination. Och jag menar allt!
Men medan jag pratar känner jag hur glädjen överrumplas av sorgen. Inte blir det lättare när hon sedan svarar något i stil med 'vad härligt att du reagerar så!'
Det är ett dilemma. Bästa vännerna och till och med Syrran drar sig för att berätta om deras graviditeter - för att de vet hur mycket jag längtar och hur jobbigt det känns att vi inte har lyckats än. Och fastän det insiktet gör ont så tror jag att jag förstår varför: de tycker själva att det är så svårt! Kanske för att de själva inte vet hur de ska säga det, kanske för att de vet att hur de än säger så kommer det att göra ont för min del. Deras glädje är även min sorg.
Men kära ni, var inte rädd. Det är min sorg, min smärta, jag kan hantera den. Jag delar den med er, och delad smärta är ju halva smärtan sägs det. Jag KAN glädjas med er, samtidigt som jag känner sorg för min egen del. Er glädje och lycka orsakar inte min sorg. På sin höjd påminner den mig om det som fattas mig, men det är aldrig antingen glädje eller sorg.
Det är båda. Och hur smärtsamt det än kan vara: jag är glad för det ändå. Det betyder att jag lever... och min tur kommer.
2011-01-16
Rotterdam i mitt ♥
Jul + Nyår 2010 var vi som jag skrev tidigare i Nederländerna. Mycket skulle hinnas med, och eftersom vi kom dit en dag senare pga inställd flyg (oväder...) så blev det rätt tight i schemat.
Mamma bor i Nijmegen i östra delen av landet, pappa i Rotterdam i västra delen. Visserligen inte mer än 130km, men med trafiken i mitt lilla överbefolkade land kan det ta upp till 2timmar att förflytta sig med bil mellan dessa två platser.
Juldagen flög vi då på Amsterdam (smidigt från Linköping!), och kl21 kunde vi äntligen börja med julmiddagen... Annandagen tog vi tåget (lite kortare tid, mycket smidigare eftersom de åker minst 2ggr/timmen) till Rotterdam för att fira lite jul med min käre far och hans fru.
Jag har alltid haft mina fördomar mot Rotterdam. För stort, för mycket folk (600.000 invånare), för mycket betong, fult osv. Rotterdam blev ju plattbombarderat i andra världskriget pga hamnen där, och åren efter kriget skulle det ju byggas nytt snabbt. Och med det kanske inte så snyggt. Så jag tyckte pappa var inte riktigt klok när han sa att de skulle flytta dit...
Men efter visningen vi fick av pappa har jag ändrat åsikt! Det är ju i för sig inte klokt att jag under alla år som jag bott i NL ('77-'03) knappt har varit i denna stad, men som barn tar man ju sig inte var som helst heller. Det blev några besök hos farbror med familj när de bodde där, men det var ju inte heller centrum. Och självklart har jag varit på några fotbollsmatcher i De Kuip, och en och annan konsert i Ahoy... Men sett själva staden hade jag inte.
Och det var dumt, för det finns fantastiskt mycket att se! Arkitekturen är makalös, det trodde jag aldrig! Kolla bara...
De berömda kubhusen (japp, det BOR folk där)
Erasmusbron, där Tour de France startade år 2010
Willemsbron
Liten del av skyline
På den här byggnaden (KPN är liksom holländska Telia) kunde man se något nytt hela tiden: ett ljus med en flamma som rörde sig, en julgran som blinkade, text, osv. Kul!
Och det var bara en liiiten del. Så mycket mer finns att se!
Gillar man modern arkitektur så är den här staden verkligen värd ett besök. :)
Mamma bor i Nijmegen i östra delen av landet, pappa i Rotterdam i västra delen. Visserligen inte mer än 130km, men med trafiken i mitt lilla överbefolkade land kan det ta upp till 2timmar att förflytta sig med bil mellan dessa två platser.
Juldagen flög vi då på Amsterdam (smidigt från Linköping!), och kl21 kunde vi äntligen börja med julmiddagen... Annandagen tog vi tåget (lite kortare tid, mycket smidigare eftersom de åker minst 2ggr/timmen) till Rotterdam för att fira lite jul med min käre far och hans fru.
Jag har alltid haft mina fördomar mot Rotterdam. För stort, för mycket folk (600.000 invånare), för mycket betong, fult osv. Rotterdam blev ju plattbombarderat i andra världskriget pga hamnen där, och åren efter kriget skulle det ju byggas nytt snabbt. Och med det kanske inte så snyggt. Så jag tyckte pappa var inte riktigt klok när han sa att de skulle flytta dit...
Men efter visningen vi fick av pappa har jag ändrat åsikt! Det är ju i för sig inte klokt att jag under alla år som jag bott i NL ('77-'03) knappt har varit i denna stad, men som barn tar man ju sig inte var som helst heller. Det blev några besök hos farbror med familj när de bodde där, men det var ju inte heller centrum. Och självklart har jag varit på några fotbollsmatcher i De Kuip, och en och annan konsert i Ahoy... Men sett själva staden hade jag inte.
Och det var dumt, för det finns fantastiskt mycket att se! Arkitekturen är makalös, det trodde jag aldrig! Kolla bara...
De berömda kubhusen (japp, det BOR folk där)
Erasmusbron, där Tour de France startade år 2010
Willemsbron
Liten del av skyline
På den här byggnaden (KPN är liksom holländska Telia) kunde man se något nytt hela tiden: ett ljus med en flamma som rörde sig, en julgran som blinkade, text, osv. Kul!
Och det var bara en liiiten del. Så mycket mer finns att se!
Gillar man modern arkitektur så är den här staden verkligen värd ett besök. :)
2011-01-14
Helg, helg, strålande helg
Hurra! Det är fredag!
Idag jobbar jag bara en kort dag, vilket känns skönt. Helgen blir lite längre då - eller så känns det i alla fall! :)
Vad som ska göras? Hm.. eftersom det har kommit en del snö IGEN antar jag att älskling vill skotta lite (men det kan han gott göra själv!). Sedan tror jag att han ska jobba på lördag, och då tänker jag låsa in mig i mitt superstökiga hobbyrum och göra en grovinsats: sortera-slänga-spara. Och städa.
Har tänkt mycket på det i veckan, nu blev jag sugen på att skapa ordning där så att jag kan pyssla när lusten faller i. Som det ser ut nu kan jag inte ens sätta mig vid skrivbordet...
Jag är sugen på att skapa lite fler kort att skicka till nära och kära, kanske sy en klänning till mig själv... Hm, det blir ju en Greklandresa med hela tjocka släkten i maj, det skulle ju kunna bli en fin sommarklänning eller så... :P
Nåväl, först arbete som sagt. Glad fredag!
Idag jobbar jag bara en kort dag, vilket känns skönt. Helgen blir lite längre då - eller så känns det i alla fall! :)
Vad som ska göras? Hm.. eftersom det har kommit en del snö IGEN antar jag att älskling vill skotta lite (men det kan han gott göra själv!). Sedan tror jag att han ska jobba på lördag, och då tänker jag låsa in mig i mitt superstökiga hobbyrum och göra en grovinsats: sortera-slänga-spara. Och städa.
Har tänkt mycket på det i veckan, nu blev jag sugen på att skapa ordning där så att jag kan pyssla när lusten faller i. Som det ser ut nu kan jag inte ens sätta mig vid skrivbordet...
Jag är sugen på att skapa lite fler kort att skicka till nära och kära, kanske sy en klänning till mig själv... Hm, det blir ju en Greklandresa med hela tjocka släkten i maj, det skulle ju kunna bli en fin sommarklänning eller så... :P
Nåväl, först arbete som sagt. Glad fredag!
2011-01-11
Jag är int' bitter...
Jo förresten, det är jag. Lite bittert har jag insett att det finns folk som bara gör det de ska göra, inget mer - och kommer undan med det. Jag, som brinner för det jag gör och lite till, lägger ner mycket mer tid och själ än jag kanske ska göra - och blir straffad för det.
Som på mitt jobb: nu, såhär i efterskott, får jag höra att chefen bara vill godkänna hälften av mina övertimmar 'för att jag har tagit mig an saker som inte hon har beordrat mig, och det har hon inte råd med'. Nähe... Jag har inte ens skrivit upp allt eftersom jag tycker att vissa saker är så roliga att göra! Men okej, om det är på den nivån jag ska spela: so be it!
Fördel: inte en minut mer än vad jag ska jobba per vecka. Alltså ingen övertid, alltså mer egentid. Eller hur?
Nackdel: vad gör jag med min yrkesstolthet (eller det lilla som finns kvar i alla fall)?..
Nåväl, vi får se vad som händer. Jag längtar efter något annat, känner jag. Något roligt. Kanske dags att gå ner i tid och börja utveckla dessa halvhemliga planer att starta eget...
Som på mitt jobb: nu, såhär i efterskott, får jag höra att chefen bara vill godkänna hälften av mina övertimmar 'för att jag har tagit mig an saker som inte hon har beordrat mig, och det har hon inte råd med'. Nähe... Jag har inte ens skrivit upp allt eftersom jag tycker att vissa saker är så roliga att göra! Men okej, om det är på den nivån jag ska spela: so be it!
Fördel: inte en minut mer än vad jag ska jobba per vecka. Alltså ingen övertid, alltså mer egentid. Eller hur?
Nackdel: vad gör jag med min yrkesstolthet (eller det lilla som finns kvar i alla fall)?..
Nåväl, vi får se vad som händer. Jag längtar efter något annat, känner jag. Något roligt. Kanske dags att gå ner i tid och börja utveckla dessa halvhemliga planer att starta eget...
2011-01-07
Nyårslöfte: egentid!
God fortsättning! Hoppas att allas helgdagar har varit till belåtenhet. :)
Själv åkte Älskling och jag till Nederländerna för att umgås med familj och vänner och inhalera lite holländsk luft. Tyvärr förlorade vi en dag eftersom vädret gjorde att RyanAir fick stänga flygplatsen vi skulle till, men som tur var flög KLM från Linköping till Amsterdam på juldagen. Nära och bra, det tog bara 15min till flygplatsen hemifrån. Väldigt skönt! :)
Om resan mer senare (ja syrran, jag har bilder med!). Nu är det bara skönt att vara hemma igen, sova i vår egen säng och leka med vår egen katt och skotta vår egen snö...
Tyvärr fick vi internetstrul hemma. Och förmodligen inget nät fram till efter helgen. Suck!
Det märks att det är lätt att bli beroende av internet. Läsa mejl flera gånger om dagen, kolla sin Facebook, spela spel, läsa nyheterna...
Å andra sidan har jag nu fått mera tid för annat: sy saker, rensa i köket, städa ordentligt i badrummen, skriva affärsplan (jajemen!) och lite till. Vad mycket mera tid man fick plötsligt! Mejl och FB läser jag högst en gång om dagen nu via mobilen, jag läser papperstidningen lite mera noggrann och jag får passa på att blogga på rasten på jobbet. Jag tror att jag ska begränsa min internettid ett tag, och ge mig själv tid till andra saker. Det får då vara ett nyårslöfte till mig själv - LÖFTE, inte STRAFF. ;)
Själv åkte Älskling och jag till Nederländerna för att umgås med familj och vänner och inhalera lite holländsk luft. Tyvärr förlorade vi en dag eftersom vädret gjorde att RyanAir fick stänga flygplatsen vi skulle till, men som tur var flög KLM från Linköping till Amsterdam på juldagen. Nära och bra, det tog bara 15min till flygplatsen hemifrån. Väldigt skönt! :)
Om resan mer senare (ja syrran, jag har bilder med!). Nu är det bara skönt att vara hemma igen, sova i vår egen säng och leka med vår egen katt och skotta vår egen snö...
Tyvärr fick vi internetstrul hemma. Och förmodligen inget nät fram till efter helgen. Suck!
Det märks att det är lätt att bli beroende av internet. Läsa mejl flera gånger om dagen, kolla sin Facebook, spela spel, läsa nyheterna...
Å andra sidan har jag nu fått mera tid för annat: sy saker, rensa i köket, städa ordentligt i badrummen, skriva affärsplan (jajemen!) och lite till. Vad mycket mera tid man fick plötsligt! Mejl och FB läser jag högst en gång om dagen nu via mobilen, jag läser papperstidningen lite mera noggrann och jag får passa på att blogga på rasten på jobbet. Jag tror att jag ska begränsa min internettid ett tag, och ge mig själv tid till andra saker. Det får då vara ett nyårslöfte till mig själv - LÖFTE, inte STRAFF. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
