Allergi + katt = sant?

Gosade nyss med min gullekatt.

Borrade mitt ansikte i hans mjuka päls och luktade på honom, jag gillar hans doft!


Och plötsligt slog det mig att jag kan göra så utan att behöva ta ögondroppar mot allergi, eller ens ta en tablett. Visst, ibland får jag ett nysanfall (det kan också bero på att jag skulle behöva dammsuga...), men bara ibland.

Jag har ju min lilla teori om att man - om man är lindrigt allergisk - kan växa över sin allergi när man har en katt. Jag är allergisk mot katter...men för min del försvann allergin i alla fall när jag hade katt hemma.

Min första katt fick jag när jag fyllde 5 år. Hon var som en hund, följde oss till tåget och vaktade oss. Hon blev hela 21 år! Och jag märkte knappast av någon allergi under den tiden...
Efter studenten flyttade jag till Stockholm och ett kattlöst hem i 2 år, och när jag återvände började kliandet och nysandet. Bodde sedan kattfritt i 5 år till innan jag skaffade mig 2 stycken kattkillar. Visst, de första 2 månaderna fick jag se till att ha allergitabletter och -droppar hemma, men sedan försvann det igen.
Och samma sak nu: killarna fick flytta, var kattlös i några år - tills längtan blev för stor och Tomi flyttade in.

Jag nös, det kliade i ögonen och på halsen (på ja, inte i), och jag fick köpa tabletter igen.
Men de har jag inte tagit på ett tag. Inte dropparna heller. Så jag har bekräftat min teori - igen.

Vad skönt!! :)