Lite gråt rensar...

...i alla fall tårkanalerna... :P

Usch, jag har en riktig gråtkväll idag...
Igår kväll fick vi ett mejl från min morbror, som har flyttat till Brasilien där han hade träffat sin stora kärlek. De gifte sig för något år sedan, och äntligen skulle han få ett lugnt och lyckligt liv.
Sen fick han en hjärntumör, storlek citron...
Operation, massor av stöd av hans fru och hela hennes kompiskrets, behandlingar - allt såg rätt bra ut, även om de inte fick ut hela tumören.
Och nu har tumören börjat växa igen, liksom ett täcke den här gången, och därmed svårare att komma åt. Jag vill inte säga omöjligt, jag tror på mirakel. Men jag blev ledsen ändå.

Sedan har jag suttit och väntat tills läkaren hör av sig angående min sköldkörtelbehandling. Jag är inte där än, värdena måste bli ännu bättre så jag vill ha fler kontroller och eventuellt medicinhöjning. Sedan kanske vi kan börja med hormonbehandling...
Slängde iväg ett mejl till thyroid-maillistan som jag är med på, om just sköldkörtel och graviditet. Och fick en del info som inte gjorde mig så glad, men gav mig bekräftelse på vad jag redan misstänkte: mina TSH-värden MÅSTE ner till ungefär 1,5 (och i mitt fall är det superviktigt eftersom jag har vissa antikroppar), annars riskerar barnet fosterskador eller så blir jag inte gravid.

Som sagd, jag tror på mirakel. Jag tror på att saker och ting sker av en anledning. Men jag blir så trött på att vänta. Trött och ledsen. Men att gråta är rätt skönt ibland...

(fast jag kommer att vara såååå snygg imorgon... :)