Jag sög på vänstertum när jag var liten, upp till 11 eller 12 (!) år... I tumhanden hade jag då elefantens öra som snutte. Det hände ju då och då att örat gick av (drama!), och mamma fick snabbt som sjutton sy fast det igen innan jag hade brutit ihop totalt. :)
När det var mest trådar kvar av öronen sydde jag själv två stycken nya. Snyggt, va?
Den här pärlan har varit starten till min enorma elefantsamling. Nu är det ganska lugnt, men jag fick elefantsaker väääldigt länge! (okej, det är inte över än: köpte faktiskt två stycken elefantlyktor när jag var hemma...)
Nummer två fick jag när jag fyllde 8, eftersom nummer 1 var så sliten. Den har nog varit med om flest operationer: huvud, öron, snabel, armar... Jag minns hur grannen fick sy fast huvudet en gång eftersom min mamma inte var hemma när stackars Fant blev huvudlös.
Fant var nog favoriten. Den följde med överallt. I årskurs tre finns den till och med med på klassfoto...
Nummer tre till vänster hittade jag i Skottland, när vi följde med pappa på jobbresa. Pappa var ubåtskapten. Tufft va? Fast den här gången åkte vi bil, inte ubåt ;)
Han är den enda av mina elefanter som fick ett riktigt namn: Kyle, efter stället vi var just då. Kyle var liksom min 'fina' elefant, jag hade nästan slutat suga på tumme så jag lekte nog mer med honom. Men några skönhetsoperationer har han aldrig behövt genomgå!
Jag tog en del kort på dem. Sedan fick de varsin begravningsritual innan de försvann i säckarna...
2 kommentarer:
Vilken söt samling :) kram
Du är stark! Det hade jag aldrig klarat....
Skicka en kommentar