Suck...

Vem bestämde att livet skulle vara en sådan bergochdalbana?
Ena dagen glad och lycklig, andra dagen botten...

Trodde att mitt liv såg ut på ett visst sätt, men nu vet jag inte. Vem försöker jag övertyga? Mig själv? Min omgivning? Ska det vara så här?

Det låter mycket kryptiskt, jag vet. Jag är ledsen att jag inte kan vara tydligare om vad som är fel, för jag vet inte riktigt själv. Jag behöver se över mig själv, min relation, livet som jag lever nu - och det är jobbigt. Skrämmande. Lärorikt, säkert. Men smärtsamt är det...