Bra för själen

Jag vet, det är snart onsdag - men jag lever fortfarande på energin och adrenalin från i fredags och lördags!
Stockholm är underbar, framför allt om man inte bor där! ;)
Jag hann umgås lite med min kompis, hennes sambo och min älskade gudson M, som slängde sig i famnen på mig så fort han såg mig (med ett vrål, härligt!).

Men det allra bästa var väl att jag hann umgås mycket med min bästa vän sedan 6:an! Han bor i London, jag i Linköping - vi hinner inte träffas så ofta. Sista gången var faktiskt på hans bröllop i Glastonbury förra året... Det är klart att vi hörs en del via mejl och telefon, men det är inte riktigt samma sak. Och när vi äntligen var i samma land passade vi på att ses.
Så man kan säga att jag hade en date med en gift man, hihi! Men hans fru och min blivande man visste om det. ;)
Vi gick i Gamla Stan och längs slottet, åt trerättersmiddag på TGIF på Kungträdsgården (huvudrätt, efterrätt och efterrättsdrink med jordgubbar, vaniljglass och amaretto, mums!) och tog en lång promenad efter middag. Och pratade, pratade, pratade. Vi hade faktiskt lite svårt att avsluta kvällen... Men en människa måste ju sova också.

Dagen efter (lördag) träffades vi på Hovet - vi och halva Stockholm för att se MUSE! E frilansar som ljustekniker och hade blivit inhyrd av gruppen (eller företaget som skötte ljuset då), och han fixade ett pass till mig eftersom han vet att jag avgudar Muse.
Bästa showen jag någonsin har sett!!! Vilken ljusshow, vilken 'vibe'! Lyckorus!

De spelade mina favoriter, självklart var jag alldeles hes efter showen. :)

Så mina vänner, jag är fortfarande high på adrenalin! Muse och kompis E i en och samma helg - that's heaven! Tur att jag vet att jag kommer att se båda i sommar...


(Nej, jag har inte varit på kyrkogården. Jag ville ta tid för det, och kände att det skulle bli fel om jag i all hast skulle åka förbi. Plus att jag behövde mycket uppåtenergi, och jag är nästan säker på att jag skulle blivit ledsen och släppa ut sorgen där och då - och det skulle ha satt sina spår hela helgen. Det orkade jag inte med... Jag vet inte varför, men det är en hel del tunga sorgstenar just nu. Och jag vill bara släppa ut dem lite i taget, för jag vet inte hur mycket det blir annars. Det sliter så, Sorgen. Jag måste låta mitt kontrollbehov styra lite här...)