Ytliga saker

Sisterdear har kommit fram nu, och under middagen diskuterades allt möjligt - från genus och kvotering till konspirationsteorier, USA, PMS och plocka in i diskmaskinen. Jätteroligt!
Sedan - ack fasa! - kom ämnet skor upp.

Och där, mina vänner, har ni min akilleshäl. I love shoes. Det har jag fått (tagit?) efter min farmor, som hade 3 (!) stora garderober fulla med skor, väskor och hattar...
Sambon tycker jämt att jag har för många skor. Systern är som jag och älskar skor, att man aldrig kan ha för många.
Jag, jag förnekar allt. ;)

Syster J har en bra förklaring: man kan ha en dålig dag på stan där allt man provar är för litet/stort/fult/dyrt/osv. Men skor passar nästan alltid! Jag känner igen det: jag kan känna mig tjock eller ful eller tråkig i vissa kläder, men skorna gör oftast att jag blir på bra humör. Jag har inga skor som jag känner mig tjock i, eller ful (okej, bortsett från vinterkängorna som jag har på jobbet, haha!)

Men okej, jag tog papper och penna och gick igenom huset för att räkna mina skor.
JAG SKÄMS!!! 57 par!! Men till mitt försvar kan jag säga att jag räknat allt: flipflops, regnstövlar, gympaskor, vinterkängor, finskor, skridskor (hihi), allt.

Okej, det var lite väl många. Jag ska nog rensa lite, för som sambon sa: 'Du använder ju inte ens alla...'
I hate it when he's right...

Bra för själen

Jag vet, det är snart onsdag - men jag lever fortfarande på energin och adrenalin från i fredags och lördags!
Stockholm är underbar, framför allt om man inte bor där! ;)
Jag hann umgås lite med min kompis, hennes sambo och min älskade gudson M, som slängde sig i famnen på mig så fort han såg mig (med ett vrål, härligt!).

Men det allra bästa var väl att jag hann umgås mycket med min bästa vän sedan 6:an! Han bor i London, jag i Linköping - vi hinner inte träffas så ofta. Sista gången var faktiskt på hans bröllop i Glastonbury förra året... Det är klart att vi hörs en del via mejl och telefon, men det är inte riktigt samma sak. Och när vi äntligen var i samma land passade vi på att ses.
Så man kan säga att jag hade en date med en gift man, hihi! Men hans fru och min blivande man visste om det. ;)
Vi gick i Gamla Stan och längs slottet, åt trerättersmiddag på TGIF på Kungträdsgården (huvudrätt, efterrätt och efterrättsdrink med jordgubbar, vaniljglass och amaretto, mums!) och tog en lång promenad efter middag. Och pratade, pratade, pratade. Vi hade faktiskt lite svårt att avsluta kvällen... Men en människa måste ju sova också.

Dagen efter (lördag) träffades vi på Hovet - vi och halva Stockholm för att se MUSE! E frilansar som ljustekniker och hade blivit inhyrd av gruppen (eller företaget som skötte ljuset då), och han fixade ett pass till mig eftersom han vet att jag avgudar Muse.
Bästa showen jag någonsin har sett!!! Vilken ljusshow, vilken 'vibe'! Lyckorus!

De spelade mina favoriter, självklart var jag alldeles hes efter showen. :)

Så mina vänner, jag är fortfarande high på adrenalin! Muse och kompis E i en och samma helg - that's heaven! Tur att jag vet att jag kommer att se båda i sommar...


(Nej, jag har inte varit på kyrkogården. Jag ville ta tid för det, och kände att det skulle bli fel om jag i all hast skulle åka förbi. Plus att jag behövde mycket uppåtenergi, och jag är nästan säker på att jag skulle blivit ledsen och släppa ut sorgen där och då - och det skulle ha satt sina spår hela helgen. Det orkade jag inte med... Jag vet inte varför, men det är en hel del tunga sorgstenar just nu. Och jag vill bara släppa ut dem lite i taget, för jag vet inte hur mycket det blir annars. Det sliter så, Sorgen. Jag måste låta mitt kontrollbehov styra lite här...)

Härlig jag-helg!

Det har varit ett par väldigt intensiva veckor för min del. Jobbet har krävt mycket tid, jag har varit trött och emotionellt har det väl varit en bergochdalbana (typ Nyckelpigan, inte Balder). :)

Så idag har jag tagit ledig, och just nu sitter jag på tåget på väg upp till Stockholm.
Där ska jag träffa min bästa kompis, som är på turné med brittiska gruppen Muse. De spelar på Hovet imorgon kväll, kompis E är ljud- och ljustekniker där och jag ska se showen!
Dubbel lycka alltså, för jag storgillar Muse OCH jag hinner träffa honom. Sist var på hans bröllop förra året... Det är inte alltid lätt att träffas! Särskilt när han bor i England och jag i Sverige... ;)

Dessutom hinner jag krama mitt ena gudbarn M och hans mamma, och träffa några fler vänner från tiden jag bodde och jobbade i Stlm.

Och jag har bestämt mig för att besöka Andreas grav. Där har jag tyvärr inte varit på länge - medvetet, omedvetet. Jag längtar dit nu, även om jag inte behöver gå dit. Han finns ju överallt. Men det ska bli skönt att åka till kyrkogården i alla fall.

Ja, den här helgen ska jag bara göra sådana saker som gör mig glad! Det tycker jag att jag är värd.

Mitt hjärta, mitt hjärta!

Veckans postleverans innehöll en hjärtlig överraskning!
(Nåja, inte särskilt överraskande egentligen eftersom jag hade beställt dem, men ändå!)


Dessa två skönheter är handgjorda av Johanna med bloggen johannadesign.
I paketet fanns även en riktig överraskning, en härligt doftande lavendelpåse med en söt medaljong. Nu doftar det Frankrike och sensommar i vårt vardagsrum. :)

Tusen tack, Johanna!! De är verkligen superfina!

Ständigt dessa blodprov...

Idag var jag hos läkaren för ytterligare ett blodprov, för att se hur det går med Levaxinvärdet. Usch, jag tycker verkligen inte om nålar! But a girl's gotta do what a girl's gotta do. :)

Tjejen (en ny, tror jag) som skulle ta provet började fingra på insidan av armvecket. Jag vet att även om ådrorna syns tydligt på den sidan så rullar dom bort, så jag påpekade att de andra brukar ta en blodåder på utsidan istället. ( Jag blev tillochmed nekad att lämna blod till blodbanken i somras pga detta!)
'Nejdå, den här syns jättebra' säger hon - och sticker. Och säger: 'Ojdå... det kommer inget blod. Jag tror att den rullade bort.' JASÅ?? Morr...
Så jag bet ihop och sa något i stil med 'Ta andra sidan då'. Vilket hon gjorde. Och vips- så kunde hon fylla två rör! Hade hon lyssnat på mig hade jag slupit två stick och två blåmärke imorgon...

Men men! Det är ju för en bra sak! :) Nu hoppas jag att värdet har gått upp lite. För då kan jag ringa gynekologen igen och boka in tid för hormonbehandling. Och då blir det en hel del andra tester - men stickfria, dom får man kissa på. ;)

En ny dag

Igår kväll, innan jag somnade, fick jag denna dikt via sms av min härliga vän F:

Att vara stark

Att vara stark är inte

att aldrig falla,

att alltid veta,

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta,

att hoppa högst

eller vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst,

att komma längst

eller att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är,

att acceptera dess kraft

och ta del av den

Att falla till botten,

slå sig hårt

och alltid komma igen

Att vara stark är

att våga hoppas

när ens tro är som svagast

Att vara stark är

att se ett ljus i mörkret

och alltid kämpa

för att nå dit

Marie Fredriksson Anthony, -86

Vackra bloggar, gamla minnen

Idag har jag hittat två nya pärlor i bloggvärlden (tack F för länken!).

Båda handlar om livet, kärlek och sorgen efter ett förlorat barn.
Båda är skrivna av mammor: Tildas mamma och Victors mamma.

Jag har suttit i över en timme och läst deras vackra, vackra bloggar. Jag har gråtit. Jag har känt igen så mycket av det de skriver, trots att våra historier är olika. Smärtan, reaktioner, längtan, drömmarna...

Det var skönt att gråta lite. Med ens var smärtan så nära igen, det där huggandet i hjärtat som jag kände så tydligt den junidagen för 8 år sedan. Då var allt tydligt, kroppen som skrek av längtan och tankarna som bortdomnade. Och den där vassa smärtan... Jag minns det mesta genom den.

Jag minns hans skratt, hans varma kramar, hans busiga sätt, hans stora bruna ögon. Jag minns hur jag längtade efter att få krama honom, hur han alltid skulle prata med mig i telefonen, hur han sjöng i bilen. Jag minns hur jag väntade ute på ambulansen, hur jag inte förstod varför det tog så lång tid, hur helikoptern hängde över huset men inte kunde landa, hur de sprang upp med hans lilla kropp i armarna och försvann mot ambulansen.
Jag minns hur konstigt det var att se, känna honom på sjukhuset. I den där hårda sängen, med sjukhuspyamas på sig. Så blek, så kall. Jag minns den vackra begravningen, allt var så ljust och så många var där.

Nu när jag skriver allt det där är det precis som om jag hör Andreas igen. Skratta, ropa.
Jag hoppas att jag drömmer om honom inatt.

Drömmar

Min senaste vecka kännetecknades av drömmar. Framtidsdrömmar. Om barn, bröllop, huset, trädgården, jobb, allt möjligt.
För min del har det mest varit drömmar om jobbet. Jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba med barn! Men jag drömmer om att få jobba mera med vuxna.

Jag vill fortsätta med min något udda hobby: krishantering och sorgebearbetning. Jag vill föreläsa, ge kurser i hur man kan jobba med något så livsviktigt som döden.
Jag vill öppna upp ett tabubelagt ämne!

Så nu ska jag utforska möjligheterna. Min gullevän M skickar då och då information om vidareutbildning eller seminarier kring sorg till mig, så där finns en del att upptäcka. Och jag har kastat ut några krokar för att se hur jag ska gå tillväga att kunna föreläsa på 'proffsnivå'.
Med små steg, inget som ska ske imorgon eller så. Men små steg framåt!

Efterlängtad Overlock

Snart, SNART ska jag klicka hem min Janome 744D Overlock från engelska Sewing Machines Direct.

Vad jag längtar!!! :)
Fingrarna kliar, jag vill skapa!

Tårta

Citronbotten

Vit chokladmousse med citronskal
Chokladbotten
Mörk chokladmousse med apelsinskal
Hallon

Citronbotten igen
Täcka med marängkräm
Garnera med hallon

Äta med svärfamilj
MUMS!!!

Juryns poäng
Bagaren: 5 av 5
(fast marängkrämen blev lite halvbra)
Älskling: 3 av 5
Svägerska: 5 av 5
(och extra poäng till marängkrämen)
Svärföräldrarna: 4 av 5
(oj, så mäktig den var)
Barn 1 (8 år): Mums!
Barn 2 (5 år): gillar inte krämen
Barn 3 (2 år): vill hellre ha hallon

Så vi får väl se om det blir den här tårtan på vårt bröllop.
Men god var den i alla fall!

Yummie!

Den här helgen ska jag provbaka min eventuella bröllopstårta. :)

Vi har svårt att komma överens på den punkten, Älskling och jag. Han gillar prinsesstårta och semlor, jag gillar äppelpaj och toscakakor. Så vad gör man då?
Jo, då försöker man kompromissa - med den här:

Vackert, eller hur? Den kommer ur Leila Lindholms bok 'A Piece of Cake', och receptet hittar ni här. Citronbotten, chokladbotten, vit- och mörk chokladmousse och marängkräm... Mums!