En trött och bitter hjärnans tankar

(OBS! Innan du läser det här: det är sent, jag har sovit dåligt i veckan och jag har säkert PMS på gång...)

Känner ni igen det här?
- Hur går det förresten på barnfronten/med hormonbehandlingarna/graviditetsförsök?
- Joooo, sådär, vi försöker ju men det är svårt.
- Ja du vet, du måste försöka att inte tänka på det så mycket, försök att slappna av så blir det nog bra ska du se.

Tack så jävla mycket. Du tar upp ämnet, och säger sedan att jag inte ska tänka på det?
Och hur ska jag då göra när jag går på stan och ser att alla landets gravida kvinnor plötsligt befinner sig i vår stad och utformar en mänsklig blockad just precis där jag vill gå? Ska jag då tänka på vädret/sport/jobbet, sådär spontant?
Nej just det. Det är inte så jävla lätt att försöka att tänka på annat när man nästan överallt blir konfronterad med verkligheten. Jag får åka bergochdalbana i Hormonlandet och hoppas att det någon gång ordnar sig för mig (oss!) också.

Suck (gäsp). Jag ska sova lite och kolla om jag kan koppla på den optimistiska delen av hjärnan igen.