Min farmor var som Imelda Marcos. Hundratals par skor hade hon, i skokartonger som hon hade märkt med färg, klackhöjd och detaljer. Ibland kunde vi reta henne för det, på ett sådant barnbarn/farmorsvis.
För egentligen älskade vi det, som vi älskade henne. Hon var vår fina farmor som matchade sina skor med kläder, handväskor och clip-on örhängen. Och helst en hatt, om tillfället gav. :D
När farmor dog för 5 år sedan städades det i hennes hus och naturligtvis bland alla dessa skolådor. Tyvärr hade farmor inte samma skostorlek som jag, men några hattar (även de i fina kartonger) fick jag ta hem.
Nu när jag är äldre och klokare (hihi!) tänker jag ofta på farmor och hennes skor. Inte minst när jag ser min egen (inte så liten heller) skosamling, som ligger på ett långt ifrån elegant sätt i några trådbackar från Ikea. Jag längtar efter en klädkammare á la Carrie i Sex & the City-filmen, med massor av plats för min skosamling. Och handväskor...
Den här älsklingen är min senaste skatt. Hon ville hem till mig när jag var på shoppingrunda med gamla-goda-tider-kompis C.
My precioussssss!
Nu ska jag leta efter ett par mörkbruna skor som matchar. :D
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar