Land i sorg

Idag, på konungens födelsedag, har vi i Nederländerna vår största folkfest: drottningens födelsedag. Alla i mitt lilla hemland är lediga, alla är orangeklädda eller orangepyntade och alla firar. Det är för oss holländarna årets största och roligaste dag, även de som inte gillar kungahuset.

Den här veckan har jag min mamma på besök. Jag jobbade halvdag idag, sedan skulle vi - naturligtvis med någon form av orange på kläderna! - shoppa loss lite på stan och njuta av valborgsfirandet.
Imorse kl5.30 stod jag på en stege och pyntade det lilla taket vid dörren med vimplar i rött, vitt och blått och hängde upp ballonger i likadana färger, och hälsade på grannen som log och frågade om det var fotboll nu igen (ifjol hade jag klätt vårt hus i orangea vimplar under nästan hela fotbolls-EM).

Men när jag kom hem satt mamma chockad framför datorn och följde live-nyheterna.
En idiot hade kört in i folkmassan som stod och vinkade till kungafamiljen som besökte staden Apeldoorn. Han dödade fem och skadade tolv, inklusive sig själv. Han var tydligen vid medvetande när han greps av polisen och har erkänt att hans avsikt var att köra in i drottningens buss. Allt firande ställdes in, alla flaggar på halv stång och frågan är hur allt detta påverkar vår nationaldag i framtiden.

(bilden är lånad från nufoto.nl)

Jag har suttit och gråtit vid synen av tv-bilderna. Folk som flög upp i luften, skrik och gråt, förtvivlan, återupplivningsförsök och en chockad publik, däribland även kronprinsen och hans fru.
Först trodde jag att det var en hemsk olycka; någon som kanske hade blivit sjuk och tappat kontrollen över bilen. Det hade varit fruktansvärt, både för honom och de andra. Men att han gjorde så med vilja - det får mig att bli så arg!

Det känns dock lite bra att han inte dog. Jag är inte hämndlysten av mig, men för min del får han sitta i det strängaste fängelset och lida något enormt varje dag för resten av sitt liv.
Den jäveln har förstörd livet för många människor: offren, anhöriga, åskådarna, hans egen familj - men även för mig och alla mina landsmän.

Vi kommer nog aldrig mera kunna fira vår nationaldag på ett så entusiastiskt, avslappnat sätt och med översvällande glädje som vi har gjort i många år fram tills idag.