Inlägg från en kritisk halvsvensk

Har just tittat på Kalla Fakta. Minns ni fallet med lilla Alicia, som blev bortförd av sin pappa och återfanns i Cambodja? Mamman tog egna initiativ och ordnade presskonferens, åkte till Thailand och Cambodja, vädjade till myndigheter och fick till slut sin dotter tillbaka.

En sak som kom fram väldigt tydligt är hur UD inte gjorde mycket för att hjälpa till, inte med pengar och inte heller med resurser. Dessutom ville ingen på UD erkänna att de kanske skulle kunnat göra mera för att hjälpa till.
Är inte det ganska typiskt? Det tar evigheter innan det händer saker hos svenska myndigheter, och efteråt vill ingen heller stå för de brister eller fel som fanns. Tänk bara på hur allt sköttes efter tsunamin i Thailand... Och hur diskussionen var efteråt: 'nejnejnej, Laila Freivalds gjorde inget fel, vi gjorde vad vi kunde, nejdå UD agerade helt rätt, vaddå skulle vi ha gjort mer?'

Jag trivs väldigt bra i det här ljuvliga landet. Jag älskar naturen, jag dyrkar kulturen - men jag har så svårt för fegheten som råder här. Den dyker upp lite överallt: inte våga ta ansvar (myndigheter), inte våga ta beslut, inte våga ta kontakt med varandra... Varför är det så?
Många svenskar blir som strutsar när det bär emot: ner med huvudet i sanden och så låtsas vi om att problemet inte finns, så försvinner det kanske...

Jag hoppas verkligen att ni inte tar illa upp nu. Jag är inte ute efter att generalisera alla svenskar, jag har massor med underbara människor omkring mig som inte alls är på det sättet.
Men när det gäller politiken eller andra myndigheter ser jag bara samma mönster om och om igen (till och med min kära sambo kör strutsstrategin...), och det retar mig. Vad lär våra barn av det? Att inte stå för det de gjort, och på så sätt kunna rätta till det.

Var finns de rakryggade människorna? De som vågar göra fel och sedan vågar säga: 'Ja, det här blev fel, men vi gör vad vi kan för att åtgärda felet och kollar vad vi kan lära oss från det'. Det är sådana människor jag skulle vilja ha som ledare eller myndigheter. Sådana människor är bra förebilder för oss och våra barn!