Mormor

Imorse pratade sambon med sina föräldrar, vi ville bjuda hem dem till oss senare idag.
Då berättade hans mamma att mormor, som hade varit sjuk ett bra tag, var sämre och att hon skulle åka upp till henne.

Mormor fick en infektion i kroppen för några månader sedan, och fick penicillin för det. Men penicillinet har gjort att även de goda bakterier dog, och när hon sedan fick en ny bakterie i kroppen kunde inte kroppens eget självförsvar göra något.
Nu är hon tydligen helt isolerat på det ålderdomshemmet hon bor på, personalen måste ha munskydd och någon form av skyddsdräkt (tänk sjukhusskydd, inte kärnkraftverkskydd...) när de kommer för att hjälpa henne eller ge henne mat. Usch!

Hon är en mycket positiv och envis person, och det är nog tur. För det kan hon behöva.
Innan jag kom in i sambons liv hade mormor fått en rejäl stroke, blev förlamad på ena sidan och fick höra från läkarna att hon förmodligen aldrig mer skulle kunna gå.
Men hon kämpade och jobbade hårt för att visa att de hade fel. Visst, nu har hon rullator och det tar tid att gå, men hon går. Först i våras bestämde hon att det vore bättre att flytta till ett hem, för hon kände att hon behövde 'lite mera hjälp' med det mesta. :)

En varmare och snällare mormor har jag nog aldrig träffat! Jag tycker jättemycket om henne, det går inte att göra annat. Inte ens min egen mormor är så rar som hon...

(Min mormor är -- som min syster sa en gång -- vår alldeles egen mormorbitch... fast det är klart att jag älskar henne med!).

Så nu är sambon, som har sin mormor som sin stora idol, lite ledsen och nedstämd. Jag förstår honom... Men jag håller tummarna för att det blir bra snart!