2008-12-15

En lärares frustration

Tänk vad saker och ting inom skolvärlden har ändrats!

Förr hade lärare respekt från både barn och föräldrar. Nu får man stå ut med att bli utskälld, kritiserad, hånad och utarbetad. En lärare förväntas vara som en jonglör som får hålla en stor mångd bollar i luften. Helst en för varje barn, några för skolutvecklingen, en mängd för alla mål och delmål från regeringen/kommunen/skolan/arbetslaget och naturligtvis några för personliga mål . Tappa inte!

Arbetsbelastningen blir bara större och större med större barngrupper och mindre resurser. Rektorer som försöker behålla mindre barngrupper eller extra resurser för barn i behov av visst stöd hamnar i onåd bland barn- och ungdomsnämnden 'för att det kostar för mycket'. Nedskärningar och besparingskrav bidrar till oro bland lärare, föräldrar och rektorer.

Förra året ansökte nästan en tredjedel av Linköpings kommunala skolor att bli kommunal friskolor för att få en större frihet. I min värld visar det ett tydligt missnöje!

Vi får i uppdrag att spara pengar och utrymme, och förväntas desutom att själva komma med förslag om bemannings- eller besparingsplaner. Det är så mycket tid och energi som går åt att hitta lösningar för dessa saker, tid och energi som vi mycket hellre vill och borde lägga på elever och undervisning. Istället sitter vi och tänker på ombyggnation, bemanning, kortsiktiga vikarielösningar och var vi kan spara pengar.
Vi känner oss utnyttjade, lurade, trötta och frustrerade och vet inte hur vi ska förbättra situationen. Vårt egentliga uppdrag, att lära och undervisa barnen, är det som ger oss energi. Men det hamnar många gånger i kläm på grund av allt runt omkring.

Kommunen vill att vi ska känna oss stolta över våra skolor och vår verksamhet. Vi förväntas vara goda ambassadörer och bara tala om det som fungerar bra och är positivt. Men hur ska vi kunna göra det när det mest känns som ett spel för galleriet?

Och det allra viktigaste: hur mår barnen i allt det här? Mår dom bra av medelmåttig undervisning? Mår dom bra av stora barngrupper, mindre resurser, mindre lärartid?

1 kommentar:

Anonym sa...

Instämmer helt med det du beskriver skriv insändare i Corren också så det kommer UT! Lärare är så såliga på att skriva och debattera i pressen.
Kom igen!
F. B