2008-12-31
What's in a name?
Vad ska han heta? Sambon är inte jättesugen på att hjälpa till att hitta på ett namn, även om han kan säga vilka han INTE tycker vi ska ha.
Jag får väl helt enkelt testa vilket namn han vill lyssna på. :)
Men så här ser listan ut just nu:
- Felix
- Rasmus
- Charlie
- Något annat (haha)
Rösta, tack! :) Vad tycks?
2008-12-29
Mjau #5!
Fyra röda och en svart fluffboll låg och myste när vi kom in, jättesöta och gosiga och små och alldeles, alldeles underbara! :D (Catwoman speaking)
Killen hade märkt de röda med en liten prick i öronen för att hålla isär dem, och vi fick gosa med vår pricklösa lilla röda vän. Än så länge är han namnlös. Men visst är han bedårande?
Det var en tuff natt för sambon, han var mycket orolig och nästintill rädd (säg inte att jag sa det!;)). Men han följde med i alla fall. Och erkände efteråt att det inte var så farligt...
Och efter att han har bott in sig några dagar här får ni naturligtvis komma förbi!
2008-12-28
Mjau del 4
Han berättade att mamman hade slutat dia katterna, så vi kunde ta hem katten när som helst. :)
Sambon såg ut som om han skulle svimma när jag sa det till honom... :(
Nackdel: han hade ställt in sig på den 20:e januari, så för honom känns det alltför plötsligt.
Fördel: jag är hemma i veckan, och har gott om tid för att låta killarna vänja sig vid varandra.
Nåja, vi ska ta en diskussion om det här alldeles strax.
To be continued!
2008-12-26
2008-12-24
Mjau del 3
http://www.lokus.se/Exp_searchStart_all.asp?cgproductid=3533122
Gissa om jag är glad! :) Bästa julklappen i år!
Sambon och jag pratade lääänge i förrgår, och nu bestämde vi att vi ska prova. Skulle det verkligen bli jättefel (efter minst 2 månader!) får vi leta efter en annan lösning... Men jag är nästan helt säkert på att det kommer att gå bra!
:):):):):):):):):):):)
God Jul!!
2008-12-22
Home alone
Jag har försökt övertala sambon om att skaffa en kattunge. Jag har haft katt sen jag var 5 år, jag älskar katter och tycker att det finns få saker som slår en mysig stund med en härlig gosig katt som spinner och får en att må bra. Att bara kunna få klappa ett djur gör att jag blir avstressad...
Men sambon är rädd för katter, och inte så lite heller. Han har aldrig haft husdjur men tycker att katter är oberäknerliga och lömska.
I höstas skulle vi få en kattunge, men han var så nervös att vi gjorde en deal: ingen katt då i utbyte mot att han skulle utsätta sig själv för katt en gång i veckan för att vänja sig lite.
Jag fixade så att vi kunde hälsa på en kompis med katt, vilket vi gjorde (och då var katten mest ute). Sen dess har inget hänt..
Nästa deal var att vi skulle försöka med en liten katt: lagom till jul, för då är vi båda hemma en längre period. Men nu är det nästan jul, och fortfarande har vi ingen katt. Häromdagen letade jag efter katter på nätet, och han låg på soffan (så långt bort som möjligt för att inte se bilderna) med kalla händer och mådde illa. :(
Det känns som om han säger det jag vill höra för stunden, så att jag lugnar ner mig och han med.
Och sedan händer det ingenting, tills jag inte står ut längre och börjar leta efter kattungar igen.
Tänk, att en sån liten sak kan orsaka ett sånt stort problem!
Han vill inte, jag vill. Moment 22. Hur ska vi lösa det? Vi kan ju inte ta en halv katt heller...
Som hemma
Till middag hade jag gjort holländsk 'boerenkool', färsk hackad grönkål blandat med potatis som tillsammans blir någon slags grönkålspotatismos (men inte flytande! utan rätt grov). Som tillbehör hade vi små baconbitar och korv (i brist på rökt korv blev det bratwurst). Supergott, med lite senap och syltlök. Mums!
Det kändes som hemma... :)
2008-12-20
Grann gran
Julgran!
Idag fick den flytta in (och soffan flyttas upp en bit, för det blev plötsligt väldigt trångt där i hörnet!).
När jag plockade fram alla julgranssaker visade det att ena strängen med ljus hade gått sönder, så det får jag fixa imorgon. Kanske köpa nytt. Men så här blev vår fina runda täta gran! Med mormors hemsydda stjärnan i toppen.
Ska slå in Sambons paket imorgon, när han är på jobbet. Och fylla strutarna med julgodis, innan kompis F kommer för att äta holländsk 'boerenkool' och ha mini-julafton här. :)
2008-12-15
En lärares frustration
Tänk vad saker och ting inom skolvärlden har ändrats!
Förr hade lärare respekt från både barn och föräldrar. Nu får man stå ut med att bli utskälld, kritiserad, hånad och utarbetad. En lärare förväntas vara som en jonglör som får hålla en stor mångd bollar i luften. Helst en för varje barn, några för skolutvecklingen, en mängd för alla mål och delmål från regeringen/kommunen/skolan/arbetslaget och naturligtvis några för personliga mål . Tappa inte!
Arbetsbelastningen blir bara större och större med större barngrupper och mindre resurser. Rektorer som försöker behålla mindre barngrupper eller extra resurser för barn i behov av visst stöd hamnar i onåd bland barn- och ungdomsnämnden 'för att det kostar för mycket'. Nedskärningar och besparingskrav bidrar till oro bland lärare, föräldrar och rektorer.
Förra året ansökte nästan en tredjedel av Linköpings kommunala skolor att bli kommunal friskolor för att få en större frihet. I min värld visar det ett tydligt missnöje!
Vi får i uppdrag att spara pengar och utrymme, och förväntas desutom att själva komma med förslag om bemannings- eller besparingsplaner. Det är så mycket tid och energi som går åt att hitta lösningar för dessa saker, tid och energi som vi mycket hellre vill och borde lägga på elever och undervisning. Istället sitter vi och tänker på ombyggnation, bemanning, kortsiktiga vikarielösningar och var vi kan spara pengar.
Vi känner oss utnyttjade, lurade, trötta och frustrerade och vet inte hur vi ska förbättra situationen. Vårt egentliga uppdrag, att lära och undervisa barnen, är det som ger oss energi. Men det hamnar många gånger i kläm på grund av allt runt omkring.
Kommunen vill att vi ska känna oss stolta över våra skolor och vår verksamhet. Vi förväntas vara goda ambassadörer och bara tala om det som fungerar bra och är positivt. Men hur ska vi kunna göra det när det mest känns som ett spel för galleriet?
Och det allra viktigaste: hur mår barnen i allt det här? Mår dom bra av medelmåttig undervisning? Mår dom bra av stora barngrupper, mindre resurser, mindre lärartid?A beautiful poem
I am often asked to describe the experience of raising a child with a disability – to try to help people who have not shared that unique experience to understand it, to imagine how it would feel. It's like this…
When you're going to have a baby, it's like planning a fabulous vacation trip – to Italy. You buy a bunch of guidebooks and make your wonderful plans. The Coliseum, the Michelangelo David, the gondolas in Venice. You may learn some handy phrases in Italian. It's all very exciting.
So you must go out and buy a new guidebook. And you must learn a whole new language. And you will meet a whole new group of people you would never have met.
It's just a different place. It's slower paced than Italy, less flashy than Italy. But after you've been there for a while and you catch your breath, you look around, and you begin to notice that Holland has windmills, Holland has tulips, Holland even has Rembrandts.
But if you spend your life mourning the fact that you didn't get to Italy, you may never be free to enjoy the very special, the very lovely things about Holland.
2008-12-14
Dumma jag...
Pratade lite om sköldkörtelbesvär (hon har samma problem), och vi kom fram till att jag tar samma medicin som min käre gudson. Stackars oss... ;)
Hon kände igen det jag berättade, jag kände igen det hon berättade.
- Tappa ord och sluddra (både på svenska och på modersmål)
- Inte komma ihåg saker (heja närminnet!)
- Att vara dödstrött mitt på dagen
- Migränliknande huvudvärk (åååååh)
Skönt att få en bekräftelse att jag inte ÄR dum eller bara inbillar mig, utan att det är sköldkörtelns fel! Och att medicinen faktiskt gör besvären mindre -- även om det kan ta upp till ett halvt år innan man kan märka skillnaden. Men det kan jag stå ut med...
Hjältar
Vad härligt att få höra om människor som visar civilkurage!
Någon som räddar främmande människor ur ett brinnande hus med fara för eget liv, eller en ung pojke som räddar en man från att drunkna... Killen som blir överkörd av ett tåg men kämpar för att få vara med på handikapp-OS, åklagaren som fick sitt hus förstörd av ett bombattentat men som vägrar ge sig... Underbart!
Vid sådana här stunder får jag lite mera hopp för mänskligheten...
Huvud del 2
Dessutom är jag tjock i halsen och låter som om jag sjungit karaoke i en alldeles för rökig bar...
En vecka kvar till jullov. Dags att bli sjuk?
Typiskt... :(
Julklapp!
Julpyssel
Dessutom hade jag köpt ett pysselpaket med filtäpplen på Panduro, som jag tänkte hänga i julgranen sen. Redo för att vara kreativ!
Igår hade jag ett härligt gäng kompisar på besök, laddade för lite julpyssel och glöggdrickande.
Symaskinen stod framme, och användes flitigt av både mig och kompis AK (som skulle prova att göra en sak och blev besatt sen, haha!).
2008-12-11
huvudvärk SUCKS
Några timmar på jobbet idag och värken var tillbaka.
Har precis sovit några timmar, huvudvärken är nästan borta men huvudet känns tungt. Såg stjärnor... :(
Usch! Jag hostar hellre, eller snörvlar eller fryser. Men låt bli mitt huvud!
2008-12-06
Mormor
Då berättade hans mamma att mormor, som hade varit sjuk ett bra tag, var sämre och att hon skulle åka upp till henne.
Mormor fick en infektion i kroppen för några månader sedan, och fick penicillin för det. Men penicillinet har gjort att även de goda bakterier dog, och när hon sedan fick en ny bakterie i kroppen kunde inte kroppens eget självförsvar göra något.
Nu är hon tydligen helt isolerat på det ålderdomshemmet hon bor på, personalen måste ha munskydd och någon form av skyddsdräkt (tänk sjukhusskydd, inte kärnkraftverkskydd...) när de kommer för att hjälpa henne eller ge henne mat. Usch!
Hon är en mycket positiv och envis person, och det är nog tur. För det kan hon behöva.
Innan jag kom in i sambons liv hade mormor fått en rejäl stroke, blev förlamad på ena sidan och fick höra från läkarna att hon förmodligen aldrig mer skulle kunna gå.
Men hon kämpade och jobbade hårt för att visa att de hade fel. Visst, nu har hon rullator och det tar tid att gå, men hon går. Först i våras bestämde hon att det vore bättre att flytta till ett hem, för hon kände att hon behövde 'lite mera hjälp' med det mesta. :)
En varmare och snällare mormor har jag nog aldrig träffat! Jag tycker jättemycket om henne, det går inte att göra annat. Inte ens min egen mormor är så rar som hon...
Så nu är sambon, som har sin mormor som sin stora idol, lite ledsen och nedstämd. Jag förstår honom... Men jag håller tummarna för att det blir bra snart!
2008-12-03
Grönt är skönt!
Här två vanliga vita hyacinter. Kan knappast vänta tills de börjar blomma och dofta!
Till vänster hyacintarten 'Multiflora', som ger liksom en buske med rätt små fina vita blommor. Och till höger en mini-amaryllis i rött, än så länge dold under mossan.
Fastnade för det fina spetsbandet, det blev rätt fint tycker jag själv.
Kvar är två underbara 'Helleborus Niger', superfina julrosor. De tillhör mina favoritblommor, och jag blev så lycklig när jag fick tag i två stycken till samma pris som en! :)
Enligt sambon har jag nog aldrig pyntat så mycket som nu. Men nu har vi ju ett helt hus att smycka med julpynt.
I love jul!
2008-12-01
Underbar helg!
Hon och sambo M bygger hus en bit utanför Östhammar, och jag hade lovat att jag skulle komma för att hjälpa till.
Så i lördags åkte vi - jag och två holländska kompisar. Laddade med lite godis, cd-skivor med holländska hits och ett riktigt gott humör kördevi bil upp till Roslagens fina område.
Det var mycket kallare och mer vinter däruppe, men vad fint det var!
På kvällen var det dags för taklagsfest, så vi plockade fram mat och dryck och hade riktigt kul med deras vänner. Det är svårt att återberätta varför vi hade så kul, men vi skrattade tills vi fick ont i magen! :D
Dagen efter skulle syrran jobba, det var julskyltning i lilla Östhammar, och efter några timmars jobb i huset åkte vi in till byn för att titta lite. En väldigt mysig stad!
Och idag var det dags för vår återresa. Vi stannade till hos W (även hon från NL, haha!) i Norrköping, och nu är jag äntligen hemma igen. Skönt, även om vi hade kul på vår roadtrip!
All heder till vår 'chaufför' F, som körde jättebra! Det var inte lätt på de små vägarna däruppe, med snön och slasket och två tokfior som sjöng fel på låtarna så att hon fick spela dem från början igen (om och om och om igen...). :)
Nu kan jag i alla fall låtarna utantill nästa gång vi åker...