In the deep

Nåja, inte jämt. Jag mår faktiskt bra emellanåt, jag skrattar ibland och har kul. Mitt jobb (när det är som idag: rätt lugnt, mycket avslappnat och mycket roligt) är oftast det bästa som finns och barnen är så oerhört generösa med sina kramar och sin uppmärksamhet, det gör vardagen mycket lättare. Underbara ungar! Och underbara kollegor! ♥

Det är när jag kommit hem som leendet försvinner sakta och tankarna kommer fram. Känslorna. Jag känner mig vilsen, jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag vill göra. Jag är arg, ledsen, glad, lugn, besviken, frustrerad, likgiltig, allt på samma gång. Tur att det inte är avtrubbad, tomt. Alltid något... Just nu är det bara att bära masken med leendet och 'jag mår bra'-minen. Ja, jag vet att det kommer att bli bra. Ja, jag vet att det kommer att kännas bättre. Fast det känns skit för tillfället.

Tur att jag har min katt. Och min man. Och mina härliga vänner. Mitt skyddsnät.
I'll be back, men först ska jag vara lite här i träsket.