Där kom det!

Hade en fantastisk kväll! Bästa kvällen sedan länge, faktiskt.
Jag blev bjuden på hockeymatch av min härliga vän I, dubbel lycka för förutom skön tjejhäng så spelade mitt favoritlag mot ortens pöjkar (hehehe, Frölunda mot LHC alltså). Yes, jag var laddad!
Men det allra bästa var att jag plötsligt insåg något där under kvällen.

Såhär var det nämligen: för några dagar sedan undrade jag plötsligt vad jag skulle göra om det visade sig att vi verkligen inte kan få barn, vad ska jag då göra? Vad ska jag då drömma om?
Ja, det var en del sorg i den tanken. Men det var även en 'vanlig' fråga. Om livet inte alls blir som man tänkte och drömde om sedan typ fjorton års ålder, vad gör man då? Hur går man vidare?
Vad ska jag då hitta på, vill jag jobba kvar inom barnomsorg eller blir det för konfronterande? Ja, vad gör vi då?

Och idag, när vi stod och pratade lite under pausen, kom svaret. Jag vet vad jag vill göra, och det vill jag oavsett om vi får bli föräldrar eller inte. Jag vill bli som min vän! Nu går det inte att beskriva här varför och vad hon gör - det kommer inte att göra henne rättvisa! Men om jag säger såhär då: Jag brinner precis som hon gör för de barnen som behöver det, de barnen som behöver stöd och råd och en himla massa kärlek. Jag vill kunna öppna mitt hem för dem, bara finnas till när de behöver det. Ungefär.

Nåja, jag vet i alla fall vad jag menar. ;)
Så där kom det: insikten. Mitt liv tar inte slut om det inte blir som jag tänkt. Mitt liv har en mening oavsett om det blir som jag tänkt eller inte. Det handlar om vilken mening jag ger mitt liv! Och idag har jag insett att mitt liv är skitbra ändå. :)