Jag har slukat en del bloggar om ofrivilligt barnlöshet de senaste tiden. Fantastiska människor (99% kvinnor) som bloggar öppet eller semi-öppet om den stora längtan efter barn och sina långa resor dit.
Alla har olika erfarenheter. Några lyckas, många är mitt i , några har börjat adoptionsresan och för några har det blivit stopp...
Själv vet jag inte ens var vi står. Jag tror ibland att vi står och stampar på nästan samma ställe som i början av fertilitetsundersökningarna. Det har snart gått 5 år och vi har inte ens kommit till IFV-behandlingen eftersom kroppen inte vill göra sig klar för en ägglossningsbehandling. Jävligt frustrerande!
Suck.
Det är snart april, jag har inte haft mens sedan i julas, jag har inga ägg som försöker bryta sig igenom, det står bara stilla. Jag har bara dåligt humör, en nyupptäckt cynisk sida och många osynliga och synliga tårar.
Och så har jag kunskapen om att jag inte är ensam. Och fina vänner. Och min älskling. ♥
2 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar