Älsklings mormor blev akut sämre igår. Svärmor och hennes syster sitter vid hennes säng och lämnar inte henne. Mormor fyller 90 år i år, och det är inte oväntat - alla har ju vetat att det skulle ske någon gång. Men ändå blir man överraskad, på ett otrevligt sätt...
Hon får smärtstillande för att hon har ont och är orolig, hon sover mest och har börjat andas mycket oregelbundet (så var det också för min morbror, när han bara hade någon dag kvar. Och enligt läkarna är det rätt klassiskt...). Hoppet är det sista som överger människan, heter det. Det är inte konstigt att man fortsätter hoppas på ett mirakel, men faktum är att jag egentligen vet.
Egentligen hoppas jag att hon får dö på ett lugnt och fridfullt sätt, i sömnen.
Älskling är i Tyskland och kommer inte hem förrän på måndag. Jag hoppas hoppas hoppas att mormor klarar sig tills då. Även om han inte kan göra något för henne så tror jag att det skulle vara bra, för det är inte lätt att vara 'ensam' i ett annat land när man drabbas av dödsfall av nära och kära. Tro mig, jag vet...
2 år sedan
1 kommentar:
KRAMAR i massor. KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM....
Skicka en kommentar