Vår!

Våren är på väg! Jag har sett det med egna ögon, bara sisådär 1500km söderut! ;)

Åh vad skönt det var att vara hemhemma! 20 grader, strålande sol, allt i knopp eller i blom - underbart! Nu var det ju lite extra fint väder även där för att vara mars, men tur för mig!
Lite synd bara att jag hjälpte till att tömma förråd/packa kartonger/flytta möbler/jobba i trädgården fyra av mina 6 dagar, men men. Det var kul att få umgås med familjen, det blev gratis workout och jag hann med shopping med.
Jag älskar att gå i holländska affärer! Det är för det mesta bra mycket billigare, och jag gillar att hitta fynd som man inte hittar här i Sverige. Så jag har köpt påskpynt, finfina bebisprylar till fröken C som borde bli mamma anytime now, leksaker till svägerskans tjejer och mycket mer. Dessutom tog jag hem en smärre skattkista fylld med sysaker: fina tyger, pärlor, dockpaket och annat pyssel som mamma hittade i sina gömmor när vi städade och rensade. Lucky me! :)

I år blir vår påsk färgglad!

Längtan!

Åh vad jag längtar!

Jag längtar förstås efter vårt barn. Eller våra barn, om det vill sig.
Jag längtar efter att få ordning på kroppen, och jag jobbar på det. Så egentligen längtar jag efter att få känna och märka förändringen.. :)
Jag längtar efter våren, jag är sugen på att kunna jobba i trädgården med händerna djupt nere i jorden.
Jag längtar efter att få ordning på mitt pysselrum.
Jag längtar efter min familj långt långt borta..
Jag längtar efter min älskade systerson och hans lika härliga lillasyster! ♥♥♥
Jag längtar efter att få se min älskade syster gifta sig med sin sambo sedan många år. ♥


Just nu längtar jag mest efter att få åka HemHem till the motherland för några välförtjänade dagar hos min fina mamma, min lillasyster, min andra syster som har det väldigt tufft just nu och även min pappa och hans fru. Om två dagar sitter jag på planet, tillsammans med min superF som ska hälsa på sin familj med. Och det ska bli så underbart!

 Mitt fina lilla land. Jag saknar dig! Speciellt om våren...

Wabbie!

Jag vill slå ett slag för en fantastisk grej!
Kolla in dessa sötnosar:

Det här är Wabbisar. De kostar 100:- och går att beställa HÄR eller genom att mejla till  jannica@wabbiefoundation.org . Snart finns de även på http://www.wabbiefoundation.org/.


Dessa söta kaniner säljs till förmån för Wabbie Foundation som grundades av Lars & Sandra Dekenno 2010.
Stiftelsens mål är att kunna ge bidrag till ofrivilligt barnlösa som söker stöd för att kunna betala behandlingar för att få bli föräldrar...
 Ett kanoninitiativ!

En rejäl spark i arslet, DET borde jag få!

Jag svajjar för mycket. I tankarna, i orden, i huvudet, i humöret.
Ena dagen upp, andra dagen ner. Morgonen upp, kvällen ner. Dag efter dag.
Jag blir så trött på mig själv! Jag glömmer att ta min medicin, jag glömmer att hålla koll på maten, jag har ingen ork och springer runt och säger ja till en massa saker som jag borde säga nej till.

Visst, den där kollegan som oavbrutet pratar om sin graviditet ÄR en big pain in the ass, men med lite bättre koll på dina hormonvärden kanske du skulle kunna ta det lite bättre. Så ryck upp dig nu, Ph! Ta dina tabletter, skärp dig och ta det lite mer seriöst nu! Att jag aldrig lär mig...

En sak i taget

Jag tar en dag i taget. Jag fokuserar på små saker som ger vardagen sin glans, som att leta efter syrrans pärlor eller träffa vänner. Pyssla fungerar, matlagning med och städning konstigt nog också.
Ja, det är ett tecken på att jag inte mår så bra: jag lagar indonesisk mat och har ett starkt sug efter ett städat och rent hem. Det är väl fördelen med det hela... ;)

Slut på ork

Jag förstår inte. Jag har min härliga familj, mina härliga vänner, härliga kollegor och framför allt härliga ungar på jobbet - men livet känns så tungt just nu. Och jag vet inte riktigt varför.

Jag har med åren blivit rätt bra på att dölja mig bakom en glad mask när jag inte orkar visa mer av de äkta känslorna och tankarna, och nu är jag där igen. Fast jag inte vill. Eller är det bara såhär när jag kommit hem från jobbet och tröttheten knockar mig? Jag orkar ingenting, men försöker kämpa mig igenom det mesta.

Jag känner mig så oäkta. Jag kan le, jag kan skratta, det är inte det. Men det blir liksom så ytligt.
Jag orkar inte.