Jag läser tiotals bloggar. Om pyssel, om livet, om barnlängtan. Om sorg. Om ofrivillig barnlöshet.
Många av de sistnämnda bloggare har nu påbörjat otroliga resor: IVF-behandlingar, adoptionsresan eller graviditeter. Det är underbart att läsa dem, för det inger hopp.
En av mina bästaste vänner väntar en liten tös i vår. En till vän går snart på sin havandeskapsledighet. En annan vän har - efter en svår resa - äntligen blivit gravid. Det är magar överallt: putande, växande, stora, runda, fulla med nytt liv.
Jomenvisst, det är lite tungt ibland. Men jag väljer att glädjas åt deras lycka, och är helt öppet för vårt eget mirakel. Jag försöker föreställa mig själv att vi också får gråta glädjetårar över ett (två, fem) blått plus. Hur vi ska berätta för våra nära och kära. Hur vi ska förbereda oss på vårt barn. Packa en förlossningsväska, tänka ut namn, klaga över krämpor.
På den vägen SKA vi gå. Full av förväntan. Vänta bara!
2 år sedan
5 kommentarer:
Det är rätt inställning, även om det ibland kan kännas svårt att tänka så positivt.. Då vet du att du kan ringa mig!! Skitsamma hur lågt det känns, eller hur sent det är. (plus att du såklart ska ringa mig så fort det blir ett blå plustecken! puss min zus!
Helt rätt! <3
/F
Jag hoppas så att det vänder för er snart! Att ni kommer få det där blåa tecknet. Att tänka positivt är bra även om det är så svårt. Jag tänker på er och håller mina alla tummar att du ska få må bra och uppleva lycka! KRAM
Den där vägen väntar på oss och inom en snar framtid går vi där vi också.
Jag har en present till dig på min blogg. KRAM
Skicka en kommentar