Läste en av mina favoritbloggar nyss, där adoption pågår (sorry guys, bloggen är låst så jag kan inte länka). Deras handläggare hade uttalat sig om ålder och medgivande (rekommenderad högsta ålder är 42 år för att få medgivande) - och plötsligt slog det mig.
KABAM! In your face!
För Älskling har fyllt 43 år nu, och även om vi skulle dra igång hela adoptionscirkusen nu så tror jag inte att det kommer att gå vägen. Att adoptera ett äldre barn eller syskonpar som ibland gör att åldersreglerna töjs lite är något som min äkta hälft inte kan tänka sig.
Jaha.
Jaha.
Så då har vi minskat våra chanser till enbart två alternativ:
- att få barn på ett naturligt sätt, the normal way
- eller att få barn med hjälp av läkare (IVF, äggdonation, till och med embryodonation?)
- att få barn på ett naturligt sätt, the normal way
- eller att få barn med hjälp av läkare (IVF, äggdonation, till och med embryodonation?)
Visst, det finns hopp och vi har inte undersökt dessa möjligheterna än.
Men kom igen... Jävla SKITLIV!!!
Visa mig det där jävla fönstret då, som ska ha öppnats nu! :(
Inlägg
1 kommentar:
Jag ramlade in genom google och vet därmed mindre om dig än jag skulle vilja när jag kommenterar...
Men först och främst beklagar jag att ni faller på åldersstrecket, det måste vara förfärligt och chockerande. Och varje dörr lämnar färre kvar - vilket i alla fall fått mig att tjippa efter andan ibland.
Det är överhuvudtaget svårt i sverige att få till behandling när man blivit "för gammal" - samtidigt är våra grannländer mer tillmötesgående. Vi är många som varit där (jag hamnade till slut i Polen med embryodonation, vilket är förklaringen till att jag hamnade här genom google). Och det går också, faktiskt. Fast det känns jättemotigt i början.
Önskar er ett bättre 2012 nu. Mycket bättre.
Skicka en kommentar