Det handlar inte bara om min sorg. Och inte heller om sorgen över att min kropp inte gör som jag skulle vilja. Det handlar också om sorgen över att inte kunna ge min Älskling ett barn, att inte få kunna göra honom pappa.
Jag kan ta min egen smärta, men jag tycker att det är så svårt att se honom längta.
Tur att vi har varandra. :)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar