I'm sorry!

Jag vet att jag har rätt att ha mina dippar ibland, och att jag får skriva om dem här eftersom bloggen fungerar som en slags ventil här i cyberspacen för mig.
Jag måste skriva här för ibland sitter allt bara kvar i huvudet och snurrar runt, och på det här sättet får jag ut det utan att det skadar någon - trodde jag. Men mina bittra stunder och mitt emellanåt dåliga humör har liksom sårat några jag tycker mycket om, och det är inte meningen. Det har aldrig varit meningen.

Nu är det här ju min egen blogg, och jag vet att ni är några av mina nära och kära som tittar in här ibland. Ni känner ju mig, ni har förmodligen sett/upplevt både min optimistiska och pessimistiska sida (hehehe). Skulle något vara ett stort problem så pratar jag med er direkt. Här klagar, gnäller, gråter, funderar, skrattar, ler och jublar jag lite. Då vet ni!

Så härmed varningen: OBS! Läses på egen risk! ;)