Hemma lite till

Jag börjar komma ur det deppiga, men tröttheten och framför allt koncentrationsproblemet vill inte riktigt ge sig än. Ingen fara, jag vet ju att det kommer att bli bättre. Men jag är lite otålig... ;)

Igår kom jag hem efter mitt besök hos syrran, sambon och Sam. Det är alltid skönt att komma hem, men ack så mysigt det var hos den där lille mannen! Syrran var ingen kul, så jag hjälpte till att bygga altantrappa med hennes sambo istället. ;) (hehehe! Nejdå, det var hon visst, men det var roligt att bygga lite!)

Japp, skönt att komma hem - men jag hade gärna tagit med lillen hit. ;)

Och nu satsar jag på att bli frisk. Jag blir hemma en vecka till, snart är det jul, och sedan väntar bröllopet. Under tiden ska jag ut på promenader, få bort några kilo (en hel del, tack), må bra, njuta av min Älskling och min fyrtassade lilla vän. Jag ska hålla koll på mina hormoner och mina äggstockar, men jag tror att den delen av kroppen mår bra när jag också gör det. Jag är trött på att inte känna igen mig själv. Nu vänder det, bara för att jag har bestämt det!
Jag är inte sköldkörtelpatienten Ph. Jag är Ph, och jag har en sköldkörtelsjukdom.
That's the difference.

Puss på alla mina underbara vänner, tusen tack för att ni finns! Det har underlättat massor, ska ni veta. Snart är jag tillbaka. ♥