Jag är inte där än. Jag brukar vara en mycket positiv och optimistisk person - klart att jag är det fortfarande - men just nu är jag kvar därnere.
Det har ju hänt bra saker: sköterskan på vårdcentralen ringde att jag kunde komma imorgon för att ta ett nytt blodprov, för det är ju möjligt att det blev fel. Dessutom ska jag få en telefontid med en ny (tydligen min ordinarie) läkare på fredag nästa vecka. Hoppas att hon inte är så remissrädd som den förra...
Det mörka:
Jag längtar så. Jag blir så besviken på allt som motarbetar. Jag trodde aldrig att det kunde bli såhär, med alla missfall och undersökningar och tunga uppförsbackar. Det räcker nu, jag orkar inte. Jag orkar inte slåss och vara positiv jämt. Give me a break...
Det ljusa:
Det ordnar sig. Allt ordnar sig. Det tror jag på, på ett eller annat sätt så finns det väl en anledning för att allt det här hände nu. Livet är smart, kroppen med, jag borde tänka efter vad det är de försöker säga mig. Lyssna, vila.
Nu förstår jag det där med mellan hopp och förtvivlan...
2 år sedan
2 kommentarer:
KRAAAM!
Jag hoppas så att allt blir bättre för dig snart! kram Johanna
Skicka en kommentar