Jag frågade...

Och han sa JA!!!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Bröllop i juli nästa sommar.
Hurra! :)
(detta var resten av min lilla hemlighet! Jag fick ju inte berätta med detsamma...)

Cancer

Den senaste tiden har många av mina nära och kära konfronterats med den hemska sjukdomen cancer. Min morbror har för ett tag sedan opererat bort det mesta av en stor hjärntumör, och svärfar fick höra att de hade hittat (mikroskopisk, men ändå) små cancerceller i prostatan. Mysvännen har också fått kämpa sig igenom en tuff behandling, och idag får syster V besked om 'oroväckande cellförändringar' vid livmoderhalstappen som upptäcktes när hon gjorde en vanlig cellprov.

Goda vänner till oss förlorade 2 barn (den ena 4 år, den andra 2 år) till samma cancerform, en agressiv hjärntumör. Otroligt grymt. När de upptäckte yngsta sonens tumör visste dom exakt vad som stod att vänta, äldsta sonen hade gått igenom det 4-5 år innan. Ändå kämpade dom med samma glöd och öppenhet (vilket var så bra för oss andra som led med dem), men det är nog klart: de hade ju inget val.

Så många som drabbas av cancer på ett eller annat sätt!
Jag har så mycket beundran och respekt för dem som drabbas och kämpar för sitt liv. Och jag tror definitivt på att rätt inställning gör väldigt mycket!

Snart dags att gå till jobbet. Jag kommer att ha telefonen på hela dagen, ifall syster min♥ ringer.
Och jag håller tummarna och tänker bara positiva saker. Men det känns ju lite nervöst ändå...

Hurra!

Sambon och jag firade 4 år tillsammans igår, med middag på en fin restaurang.
Jag hade - som jag nog har berättat här, hehe! - en överraskning för Älsklingen, som jag hade klurat på i flera veckor. (Vad överraskningen var vill Älsklingen hålla hemlig en stund till, så det får jag respektera!) Han blev glad, jag med, och sedan satt vi och pratade läääänge om vad vi skulle göra tillsammans.

Så nu är följande beslut taget: vi ska skriva in oss hos Adoptionscentrum och ställa oss i kö. :)
Allt det andra tar vi sedan, men först skriver vi in oss.
Naturligtvis hoppas (och tror) vi innerligt att vi får vårt barn the natural way, men om det nu skulle bli väldigt svårt så har vi iaf inte slösat bort tid. Tid är värdefull.

Jag är nöjd! Min plan lyckades, vi är lyckliga och vad resten av hemligheten var... det kommer ni att få redan på så småningom.
Ha en jätteskön kväll!

Slump? Trodde inte det!

Sliter fortfarande med min kära lilla sköldkörtel.
Satt senast imorse och funderade på att ringa till vårdcentralen för att få fart på saker och ting, när posten kom. Hurra, den nya Amelia! Och vad läser jag där?
Jo, en lång artikel om en tjej som hade ett sådant bestyr med sin sköldkörtel (även hon hypo) och hur hon tog saker i egna händer. Hon letade sig fram på nätet efter nya behandlingar och ny medicin - och mådde mycket bättre nu. :)

Jag avvaktar mitt väntade blodprov (sa jag att de ska kolla levern då också? På akuten senast hade det provet tydligen varit aningen för högt, whatever that means) om några veckor, och har det inte hänt mycket ska jag f*nimej kräva en remiss till specialisten.
Det är MITT liv det handlar om. Så då får jag väl ta tag i det! ;)

Smyg, smyg, smyg...

...Tass, tass, tass...

Japp, jag går fortfarande runt och smider hemliga planer. Eller i för sig, jag håller på att ge planerna form. Fixa lite här, fixa lite där...

Samtidigt har jag fått någon form av städnoja. I helgen blev jag stressad för att sambon kom på roliga utflykter vi kunde göra, medan jag bara ville stanna hemma och fixa i trädgården, tvätta, städa eftersom jag såg arbete överallt. :)

Tur att jag kan skratta åt mig själv!

Vi kompromissade: en liten utflykt till Brunneby Musteri hann vi med. När det började ösregna avbröt vi Varamonutflykten och vände hem. Där tittade solen fram och fick oss att jobba HÅRT på projektet 'Hitta häcken längst bort i trädgården'. Låt oss säga att hälften av projektet är avklarad... ;)

Smideskonst ;)

Ge mig en smedja!

Jag håller på att smida luriga med ack så underbara planer!
Än är det hemligstämplad, men snart kan jag berätta här och överallt vad mina planer är. *muhahaha!*

Hihi, jag har så roligt just nu! Undrar bara om jag kan hålla tyst ett litet tag till.
Och det gäller även de få som vet om mina planer... (*hint!*)
;)

Längtar!!!

Har ni läst det här?

Jag fick bokstavligen ont i hjärtat!
De får plats hos mig allihopa, både i famnen och i hjärtat!

Gud, vad jag längtar... Snälla snälla, låt ägglossningen komma igång, låt sambon vilja gifta sig så att vi får adoptera - jag längtar så!

Virrigt värre!

Jag är verkligen glömsk och ofokuserad den senaste tiden. Värre än någonsin.
Har inte jag skrivit upp det jag ska göra/fixa/komma ihåg på minst 2 ställen (i almanackan i köket och i almanackan i handväskan) så glömmer jag bort det 9 av 10 gånger.

Men såhär illa har jag nog inte haft det, och tydligen smittade jag sambon med:
vi glömde bort svärmors födelsedag i onsdags!
Och hade inte sambon pratat med sin far imorse hade vi nog inte tänkt på det idag heller... :S
Så ikväll ska vi dit med en stoooooooor bukett blommor!

Snälla, ge mig ett nytt minneskort till hjärnan, för mitt gamla har lagt av... ;)

Systrarna min

Jag upptäckte något roligt häromdagen.
När jag berättar något om alla mina systrar (till någon som inte känner dem personligen) är det så att jag många gånger inte använder deras namn. Vi är fyra tjejer hemma, hälften av oss bor här i Sverige och hälften bor i Nederländerna. Och som jag skrev tidigare, vi har låååånga och någorlunda ovanliga namn.. ;)

Såhär blir oftast min beskrivning:
#1 = jag (hehe)
#2 = V i NL = "den andra systern"
#3 = J i SE = "syrran"
#4 = D i NL = "lillasyster"

Har ingen logisk förklaring egentligen varför jag inte bara säger namnen, eller varför de har fått den här rankningen... ;)

Jag älskar ju alla tre! ♥♥♥

Vackra ting! (Men inte till mig!)

Två paket kom hem till mig den här veckan! Lyx! Om det nu hade varit saker till mig... - men icke!

I för sig var det ju jag som beställde dessa fina fina saker. De ska till människor jag tycker mycket om, så det gör inget att de får lämna mitt hem igen.
Men innan de gör det måste jag få visa vad det är för vackra ting!

Paket nummer ett innehöll 2 st namnhalsband:

Till sambons syster, med tjejernas namn i. Bara för att. :)

Till min mamma. Också bara för att.

Våra namn (vi är 4 tjejer...) är sååå långa (och krångliga!), de skulle aldrig få plats! :)
Men den här lösningen blev så fin, så fin!
Dessa härliga smycken är gjorda av Lillofant-Helena, som enligt min åsikt borde höja sina priser! ;)

Paket nummer 2 innehöll ett kalas i orange, vitt och turkosblått: Gekkos BB-kit som jag beställde till syrran. Så snyggt, och så holländskt, haha!
Visst blir man glad av färgkombinationen - och de söta plaggen?


Jag var tvungen att ta några bilder innan de skickas vidare till Roslagens vackra kust.
Helst skulle jag naturligtvis vilja behålla dem själv! Men jag får väl hoppas att kläderna går i arv när barnet har växt ur dem (*hint, hint*)... ;)