Hiroshima, Hashimoto, whatever.. :)

En fredageftermiddag hos läkaren... Det kan inte vara den bästa tiden på veckan.
Klockan 15.30 skulle jag vara på plats på vårdcentralen. Och det var jag. Men jag var inte ensam.

Min läkare hade 4 patienter på gång samtidigt: jag och tre andra. Medan den ene låg i ett vilorum, satt den andre hos sjuksköterska för att ta ett prov, och nummer tre (jag) satt hos läkaren. När jag satt där ringde det i telefonen, och hon hade ett långt samtal om en annan patient (nr 4). En kvinna med simultanförmåga!
Men det blev lite stökigt också. Jag blev utskickad direkt för att ta ett ämnesomsättningsprov, och gick till labbet.
Sköterskan var jättetrevligt och pratade på för att distrahera mig, men ont gjorde det i alla fall. Usch, jag hatar verkligen nålar! Men det är nog bäst att jag vänjer mig, det lär bli ett antal stickprov till...

Tillbaka hos läkaren, som försökte skriva in allt i min journal.

'Har du någon i din släkt med sköldkörtelbesvär?' Mitt svar: 'Min mamma har Hiroshima.' Goddag yxskaft! Hashimoto heter det (info på eng finns här)...

Men vi fick oss ett gott skratt i alla fall!

Det konstiga var att hon skrev upp utredningen av sköldkörteln i min sjukskrivning, som jag hade fått pga olyckan... När jag försökte påpeka att dessa två utredningarna inte hade med varandra att göra ryckte hon på axlarna och sa att det inte spelar någon roll egentligen.
När vi gick därifrån uttryckte sambon sin förvåning, och visst kan jag hålla med honom om att det var lite konstigt att det gick så lätt att få sjukskrivningen förlängd med en vecka till (vilket jag inte ens ville! ska nog jobba på måndag i alla fall). Men samtidigt är jag glad att vi håller på med hormonutredningen.

Läste lite på nätet kring sköldkörtelns funktion, och det är nog inte så konstigt att anta att jag har något fel där med - allt det där hormonella hänger ihop. Bra att de utreder, alltså. Även om det innebär fler undersökningar, prov och nålar...