Det är vi ändå

Igår fick vi för oss att hälsa på sambons föräldrar. Väl där var det mörkt i huset, och efter ett telefonsamtal fick vi veta att de var barnvakt hos sambons systers barn. Så vi ändrade planerna och bestämde oss för att hälsa på sambons syster+familj istället. :)

Av de tre barnen var ettan på simning med pappan och tvåan på gympa med morfar. Men den yngsta var hemma, tillsammans med mormor.
Vi lekte lite med minstingen, som är nitton månader. Hon hoppade, läste, skrattade och hoppade lite till och blev sen jättetrött. Medan mormor gjorde välling satt minstingen i sambons knä och tittade på Bollibompa. Det såg ut som om båda trivdes bra...

När hon hade somnat åkte vi hem igen. När vi gick till bilen sa sambon: 'Hoppas att vi snart får sitta så där med en egen.'

Han längtar mycket, han med.

Det känns bra att veta att vi är två om det här.