Men orka!

Nej, det gör jag inte. Jag orkar inte just nu.
Jag vet i huvudet att det bara är en uppförsbacke, att det kommer att bli bra, att det snart vänder. Men vad hjälper det när det känns så tungt just idag? Att fötterna knappt orkar ta ett steg till mot den där vändningen, att jag helst bara vill ligga i soffan och stirra ut i trädgården och gråta eller skrika åt allt och alla? Att hjärtat inte riktigt vill hänga med huvudet?

Och så blir jag så trött på mig själv. På mitt 'Ja jo nej men det är bra!' och låtsasleendet.
Fast jag orkar inte visa sanningen heller. Jag vet inte om det är en midlife crisis eller höstdepression eller stressymtom i allmänhet, I don't care. Det suger ändå.
Jag svär åt jobbet, mig själv, huset, katten, mannen, alla som lyckas bli gravida utan problem, hormonjävlarna, sköldkörteln, läkarna, världen och lite till. Inte blir det bättre för det...

Så. A kick in the ass, det behöver jag. Jag har redan tagit en Facebook-paus, det var bara ångest. Ut och gå. Pyssla. Lyssna på musik. Upp för backen.