Barn

Idag nådde inte mitt leende upp till ögonen. Men det kändes skönt när jag hörde alla rop när jag kom till jobbet imorse ('Där är Ph! Jaaaaa! Hej Ph!'). Då känner man sig välkommen... :)

Det bästa med mitt jobb är barnen. Även om det är så himla utmattande och intensivt och tjatigt emellanåt så räcker det med glada rop när jag kommer (även om jag bara har varit på rast i 30min) eller några kramar för att jag ska komma ihåg varför jag valde det här jobbet. För att det är så utmanande och stimulerande och lärorik. Och de dagarna jag kan bli alldeles tokig för att alla 26 samtidigt vill fråga/visa mig något eller att bara jag får hjälpa dem på toaletten eller drar i mig eller klänger sig fast vid mina ben - då ska jag komma ihåg att det där är för att de verkar känna sig trygga hos mig. Tycker om mig. Och sånt värmer...