Livet som gift

Jaha, nu är jag en gift kvinna! :)
Vi har nya ringar, och han kallar mig för frugan (vilket jag fullkomligt älskar!) - men det känns inte särskilt annorlunda mot att vara sambo med min Älskling.Jag var lycklig innan, jag är lycklig nu.

Och vi hade världens mest underbara bröllop! Fantastiskt mycket tur med vädret (thanks, God!), fantastiskt roligt med alla nära och kära, en helt perfekt dag!
Nu kollar vi upp resmål till vår bröllopsresa. Just nu toppar Nya Zeeland och Maui... :)

Favoritbild

Det här är nog en av våra favoritbilder från bröllopet! Made by Anton Ymer (hehe)!
(Nu har vi ju inte fått alla bilder från fotografen än, men den här blir svår att slå!)

The newlyweds

Nybliven fru!

Igår gifte vi oss! :D

Dagen var alldeles underbar! Det regnade lite, men när vi behövde uppehåll blev det så: solsken under fotograferingen och vigseln, lagom temperatur, fantastiskt!
Att dela en sådan viktig underbar händelse i sitt liv med alla nära och kära gjorde dagen ännu bättre, och jag blir så rörd igen när jag tänker på alla tal, kramar, gratulationer och härliga människor som var med!

Jag lovar att återkomma med några bilder, men naturligtvist måste jag visa att jag hade mina finfina Converse på mig (och spelade lite fotboll, haha!):

NEEEEEEJ!!!

Min fina vackra underbara vita (dyra) torkvinda i trä från Bruka Design! Jag var ju så försiktigt, såg till att den stod stabilt och allt... Och var kom plötsligt all vind ifrån??
F*n f*n f*n! :(

Ett till bröllop på g!

I söndags, VM-finaldagen, friade syrrans sambo till syrran!
Så snart (?) får vi gå på bröllop igen - och den här gången behöver jag inte planera! Whoohoo! ;)

Bild snott från syrrans Facebooksida! ;)

Kolla vilken ring! Gissa om jag är liiiite avundsjuk... ;)
Men kom igen, alla tjejer vill väl att killen ska falla ner på knä, ta fram this beauty och fria?
Då är ju till och med köket en romantisk plats! :)

STORT STORT grattis till syrran, hennes fästman och framför allt till Sam, som nu får ett par gifta föräldrar!

Lyxigt

Det här är lyx för mig: vakna tidigt, gå ut i trädgården och plocka ihop lite färska bär i sin egen trädgård till frukosten. :)

Bordsdekorationer

Igår kväll provade kompis F, sambon och jag hur borden till bröllopet skulle se ut. Fram med olika dekorationer! Och såhär blev det slutgiltiga resultatet:


Snyggt, eller hur? :)
Bara 4 dagar kvar nu...

Vackra ting

Bara 6 dagar kvar till vår stora dag! :)
Älskling har en kostym och skjorta, men behöver slips och skor. Den jakten öppnar vi imorgon.
Jag är klar. Ska prova klänningen för sista gången imorgon med mina fina skor, så att de får längden rätt.

På tal om mina vackra skor: hittade en matchande väska. Men blingbling, precis som skorna. Vackert, vackert... :)

Sommar och hemlängtan

Varmt!!
Men skönt, för nu har jag äntligen semester - och då har jag massor med tid för sol, sommar och bad! :)

Som idag till exempel. Sambon (bara en vecka kvar!) och jag åkte iväg till härliga Varamonstranden i Motala, där hans föräldrar har en stuga precis vid vattnet. Där var sambons syster och familj (sambo + 3 underbara tjejer) med, så det blev en riktig familjefest.
Vi badade, mumsade jordgubbar, spelade strandtennis, fikade och hade det så bra så!

Under fikat (när sambon och hans mamma hade åkt iväg till mormor) pratade vi övriga vuxna om allt möjligt. Bland annat så pratades det väldigt mycket om sambons familj, gamla släktningar, vem som var barn till vem, vilka som levde och var de bodde, osv.

Då fick jag faktiskt lite hemlängtan. Vi träffas ändå inte så ofta, mina släktningar och jag. Jovisst, mina syskon och mina föräldrar kommer visserligen hit några gånger om året, alternativ så åker jag till NL. Men att sitta så där, fika och prata om gamla minnen - det saknar jag!

Att prata om farmor, hennes örhängen och skor och skratt och typiska uttryck ('Kostelijk!'). Att komma ihåg hur vi lekte kurragömma i hennes trädgård (fast det var hennes sambo Karel som jobbade där mest!), hur vi lekte med grannflickan, hur vi promenerade i skogen och hur Oom Karel använde sin käpp på ett speciellt sätt.
Eller prata om minnena med morfar, stolta formella morfar som alltid hade kostym på sig, morfar och hans leende, hans whisky, stolen som han alltid satt i, hans fantastiska förmåga att skriva långa brev, morfar militär.
Eller gammelfaster Yvonne, med sitt något excentriska liv och målmedvetenhet (hon bestämde sig för att lära sig att spela fiol i 80-årsålder!) och hennes härliga trädgård där hon fortfarande odlade sina egna grönsaker och frukter långt efter hon hade fyllt 85.

Eller att prata om mormor, vår enda fortfarande levande förälderförälder! :)


Jag kanske borde prata minnen lite oftare, per telefon går det säkert bra det med.
Eller vad säger du, syrran? Ska vi snacka lite barndomsminnen? :)

Livets väsentligheter

Våra grannar är underbara människor. Båda har gått i pension nu, han en kriminalare, hon en förskollärare. Sköna, roliga, trevliga människor. Sådana drömgrannar, det känns bara rätt. :)

De har en hund, en svart dvärgschnauzer vid namnet Tyson. Historien bakom namnvalet är att när de skulle välja ut en valp var det just den här som drog sig till dem, och nafsade dem i örat. Och så är han ju svart... ;)

Vi gillar våra grannar. Såpass att vi gärna ville ha med dem på vårt bröllop, något som de blev jätteglada för.

Sedan började grannfrun få domningar i armen och händerna. Kan inte hålla fast bestick, kan inte handarbeta (som hon älskar), kan knappast borsta sitt hår. De var hos vårdcentralen, som skickade remiss till magnetröntgen. Men som det tyvärr har blivit allt vanligare inom vården så var väntlistan lång. Hennes man ringde många gånger, för det blev allt sämre med händerna och armen och smärtan. Och till slut fick de en tid.

Två veckor senare, den här veckan, fick de besked: en tumör i vävnaden.
Vikarierande läkaren, som tyvärr inte talade så tydlig svenska så att grannarna bara tagit del av hälften av informationen, har i alla fall sagt att hon tänker ta hand om dem, att de kommer att få komma till sjukhuset inom kort för att ta flera prov och röntgen. Allt för att veta exakt vad de har att göra med.

Medan hon berättade nyss vad svaret på röntgen var blev hon ledsen, och la till att de tyvärr måste avstå från att komma till bröllopet. Som hon så mycket hade sett framemot.

Där var livet igen. Livet och dess väsentligheter.
Jag struntar i servetter som ska bli stämplade med monogram. Jag bryr mig inte om om tårtan är fint dekorerat. Det är inte viktigt.
Jag ber för att det kommer att gå bra för grannen, att tumören kan tas bort utan problem och att hon kan njuta och leva som vanligt igen. DET är viktigt.