Fuck this!

Jag vet att det inte är något personligt och oftast tycker jag att jag hanterar det rätt bra - men idag går det inte.
Hur ska jag göra när varje mens blir en besvikelse, när kroppen börjar ge ett löfte för att sedan ta tillbaka det, när 'alla andra' omkring verkar lyckas? När två av mina näraste nu väntar smått, och jag försöker att bara vara glad för dem men när mina tårar till slut bara vill ut?
Jag orkar inte vänta längre! Den här längtan är den jävligaste! :-(