Man hinner tänka en del när man inte kan göra så mycket annat.
Så. Det här har jag kommit fram till än så länge:
- Livet är inte lätt att förstå. Men jag utgår ifrån att livet samarbetar, inte motarbetar. Däremot ser vi tydligen lite olika på hur samarbetet ska gå till. :)
- Att vi har svårt för att få barn är ingens fel. Det är inte du som är gravid som får mig att bli ledsen. Jag är inte arg på dig, jag är väldigt glad för din skull! Din situation påminner mig bara om min, och det kanske är smärtsamt för mig men så är det bara. Jag överlever.
- Jag vet inte heller hur jag ska göra med mina dubbla känslor (tips, någon?).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar