2013-12-05

...andas uuuuut....

Råkade skada ryggen häromdagen. Förskjuten disk i nedre delen. Härligt... ;)
Man hinner tänka en del när man inte kan göra så mycket annat.
Så. Det här har jag kommit fram till än så länge:
  • Livet är inte lätt att förstå. Men jag utgår ifrån att livet samarbetar, inte motarbetar. Däremot ser vi tydligen lite olika på hur samarbetet ska gå till. :)
  • Att vi har svårt för att få barn är ingens fel. Det är inte du som är gravid som får mig att bli ledsen. Jag är inte arg på dig, jag är väldigt glad för din skull! Din situation påminner mig bara om min, och det kanske är smärtsamt för mig men så är det bara. Jag överlever.
  • Jag vet inte heller hur jag ska göra med mina dubbla känslor (tips, någon?).

2013-12-01

Imorgon är en ny dag

Mina ögon svider efter dagens gråt. Det var rätt skönt att få ur sig alla tårar.
Det tog kanske så hård eftersom jag trodde att det växte något i min kropp med - många symtom men jag hann inte ens göra ett test...

Vi tar nya tag imorgon.

Fuck this!

Jag vet att det inte är något personligt och oftast tycker jag att jag hanterar det rätt bra - men idag går det inte.
Hur ska jag göra när varje mens blir en besvikelse, när kroppen börjar ge ett löfte för att sedan ta tillbaka det, när 'alla andra' omkring verkar lyckas? När två av mina näraste nu väntar smått, och jag försöker att bara vara glad för dem men när mina tårar till slut bara vill ut?
Jag orkar inte vänta längre! Den här längtan är den jävligaste! :-(