6 år sedan
2011-05-29
2011-05-27
Syrener, sirener...
Där var den igen, den här perioden av året. Den där konstiga sorg- och minnestiden. Humöret svänger fort, från gråt-i-halsen till många-fina-minnen-leenden.
Jag försöker inte tänka för mycket, har massor av saker att göra, men det kommer liksom plötsligt. När jag upptäcker att syrenerna har slagit ut, och det doftar så gott. En doft som får kroppen att minnas saker. När jag hör och ser en ambulans åka förbi, eller en helikopter. Ett ljud som får hjärtat slå lite fortare.
Ja just ja. Jag är här igen.
Födelsedagen är redan förbi. I år var det 10 år sen sista födelsedagen. Konstigt, tio år redan? Var inte vi där för inte så länge sedan?
Och efter nationaldagen kommer den där andra dagen, som jag egentligen inte vill minnas så mycket men som sitter i ryggmärgen och påminner hela kroppen om vad som hänt.
En vanlig vardag är det dessutom, jag har möten och samtal inbokade och det kanske är som det ska.
Egentligen finns det en till minnesdag förknippad med den här tiden. Eller snarare med hans plötsliga död. Den dagen är någonstans i höst, oktober eller november tror jag. Den dagen jag behövde välja mellan att vara eller inte vara, att kämpa eller att ge upp.
Men den minnesdagen behöver inte vara ledsamt. Den dagen borde jag kanske fira att jag för tio år sedan valde att inte låta sorgen och smärtan äta upp mig inifrån, utan att jag valde att överleva.
Jag försöker inte tänka för mycket, har massor av saker att göra, men det kommer liksom plötsligt. När jag upptäcker att syrenerna har slagit ut, och det doftar så gott. En doft som får kroppen att minnas saker. När jag hör och ser en ambulans åka förbi, eller en helikopter. Ett ljud som får hjärtat slå lite fortare.
Ja just ja. Jag är här igen.
Födelsedagen är redan förbi. I år var det 10 år sen sista födelsedagen. Konstigt, tio år redan? Var inte vi där för inte så länge sedan?
Och efter nationaldagen kommer den där andra dagen, som jag egentligen inte vill minnas så mycket men som sitter i ryggmärgen och påminner hela kroppen om vad som hänt.
En vanlig vardag är det dessutom, jag har möten och samtal inbokade och det kanske är som det ska.
Egentligen finns det en till minnesdag förknippad med den här tiden. Eller snarare med hans plötsliga död. Den dagen är någonstans i höst, oktober eller november tror jag. Den dagen jag behövde välja mellan att vara eller inte vara, att kämpa eller att ge upp.
Men den minnesdagen behöver inte vara ledsamt. Den dagen borde jag kanske fira att jag för tio år sedan valde att inte låta sorgen och smärtan äta upp mig inifrån, utan att jag valde att överleva.
2011-05-25
♥
2011-05-03
Vänskap
Jag har vänner i alla åldrar. Nåja, kanske inte precis alla - men ni förstår nog vad jag menar. Personens ålder har knappast spelat en roll, det är personkemin som gäller. :)
Det är några av vännerna som är jämnåriga, plus eller minus något år. De är mitt upp i planering av karriär, familj, livet. Ja, lite som jag alltså. ;)
Några vänner är lika gamla som mina yngsta systrar, eller till och med yngre. Några av mina bästa vänner är lite äldre än jag är (eller bra mycket, muhahaha! ;)), har barn som går i skolan eller barn som redan har tagit studenten eller barn som jobbar/pluggar/redan har gift sig osv. Vi befinner oss i olika perioder i livet, vi har varit med om många olika saker och har på något sätt hamnat i varandras liv. Skola, jobb, resor, spex, familj, vad som helst. Vi bär med oss olika insikter och händelser och tankar och känslor.
Det är det som gör att jag känner mig så rik med alla mina vänner! Deras erfarenheter och tankar och funderingar gör mitt liv färgstarkt och intressant och värdefullt. ♥ ♥ ♥
Det är några av vännerna som är jämnåriga, plus eller minus något år. De är mitt upp i planering av karriär, familj, livet. Ja, lite som jag alltså. ;)
Några vänner är lika gamla som mina yngsta systrar, eller till och med yngre. Några av mina bästa vänner är lite äldre än jag är (eller bra mycket, muhahaha! ;)), har barn som går i skolan eller barn som redan har tagit studenten eller barn som jobbar/pluggar/redan har gift sig osv. Vi befinner oss i olika perioder i livet, vi har varit med om många olika saker och har på något sätt hamnat i varandras liv. Skola, jobb, resor, spex, familj, vad som helst. Vi bär med oss olika insikter och händelser och tankar och känslor.
Det är det som gör att jag känner mig så rik med alla mina vänner! Deras erfarenheter och tankar och funderingar gör mitt liv färgstarkt och intressant och värdefullt. ♥ ♥ ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)