Illa

Mår inte alls bra. F*n också! :(
Blodproven som jag tog förra veckan var så dåliga att läkaren ringde mig 4 (!) gånger dagen efter. Hon var själv rätt chockad över hur höga värden jag hade, och förstod inte hur det kunde bli så illa.
Vad hon reagerade på?

Mitt TSH, som bör ligga mellan 0,4 - 4,0 och i mitt fall (som vill bli gravid) helst på 1, låg på 58!!!!

Bortsett från det så har jag börjat må riktigt dåligt. Lederna värker ständigt, och jag är så kraftlös i armar och ben. Armbågar, knäna, hand- och fotleder gör så ont att jag för första gången på många år har tagit Ipren...
Jag ser inte så bra, och har svårt med att se helheten i t.ex. schemaläggning. Jag tappar ord, säger fel saker fast jag vet att jag tänker rätt.

Å andra sidan är jag piggare än jag var förra hösten när TSH låg på 12. Jag har inte gått upp en massa kilo (jag går inte ner i vikt heller fast jag har lagt om kosten så drastiskt), jag har inga minnesproblem (okej, bortsett från orden då - men förra året glömde jag bort en massa) och jag är inte heller så darrig. Och framför allt så är jag inte (så) deppig som jag var då. Så det var de goda nyheterna.

Jag ska ju inte stirra mig blind på mina värden, utan jag måste gå efter hur jag mår. Men tyvärr så mår jag riktigt usel just nu, och jag inser allvaret också. Sköter jag inte det här så kan det urarta i reumatism eller tom fibromyalgi. Nej tack!

Så imorgon ska jag tillbaka till min alternativkille för att se vad han säger. Jag vill inte sluta där, jag tror verkligen på hans sätt att behandla och tänka - men just nu (och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här) hoppas jag att jag inte är gravid. Just nu vill jag inte ha barn, det känns inte viktigast. Just nu vill jag bara bli frisk och ha min kropp tillbaka...