Tungt!

Min morbror, bosatt i Brasilien, har en hjärntumör.
När den upptäcktes för ungefär ett år sedan var den så stor som en citron. Den opererades delvis bort, och han fick genomgå tuffa tunga behandlingar. Ett tag såg det riktigt bra ut, de kunde inte ens se tumörresterna på scannen längre.

Min morbror är en fighter, och en otroligt positiv människa! Han flyttade till Sao Paolo för kärlekens skull och gifte sig med sin Solange. Hon och hennes familj + vänner har stöttat honom på ett sätt som är så värmande att jag ibland nästan skäms, så sjävklart och kravlös har de bland annat skjutsat honom till sjukhus och lagat mat åt honom när Solange jobbade. Helt otroligt!

För några månader sedan upptäcktes att tumören hade börjat växa igen, den här gången som en 'matta' - och då gick det inte mer att operera. Nyhetsmailen från Solange har varit positiva men allvarliga, läkarna visste inte hur länge de kunde ge honom. Behandlingarna skulle eventuellt dra ut på tiden men knappast kunna rädda honom...

Idag fick mamma mail om att hennes bror knappt kunde göra något annat än att hålla Solanges hand och skaka på huvudet. Annars var han knappt kontaktbar. De åkte ambulans till sjukhuset, och där undersöktes han. Nyss fick hon ett sms om att det inte alls såg bra ut.

Det svider i hjärtat att de har haft så kort tid tillsammans! De har varit så lyckliga, trots att det mesta av deras tid tillbringades i sjukhus och hos läkare.
Jag skulle så himla gärna vilja tro på att det finns mirakel! Men det kanske var ett mirakel att han ändå kunde leva såpass länge med tumören som han gjort hittills. Det kanske är dags att be för att han får somna in utan att behöva lida eller bli ett vårdpaket...

Plötsligt känns bröllopsplanering och valborg och sådant helt oväsentliga... Krama om era nära och kära och låt dem få veta att de är älskade och omtyckta!

Inbjudningskort

Har i helgen och veckan som gått pysslat lite med inbjudningskorten, när hälsan tillåtit.
Tack gode Gud för embossing, vad roligt!! Då gör det inget att stämpla 50 kort och 50 kuvert... :)


Pulvret heter 'sea foam'. Visst ser det lite skumt ut? :P Vi är jättenöjda!

En himla massa hjärtan!

Idag kom det ett paket till mig! Och fast jag visste vad det var så blev jag glad när jag hade öppnat, för inne i paketet låg mitt nyaste hjärta från Johanna! :)


Nu har jag en vacker samling av hennes underbara berlocker, och jag har en känsla av (och hoppas!) att den samlingen kommer att växa i takt med att hon designar nya spännande smycken!

Visst är de ljuvliga? Jag älskar hjärtan, och framför allt de i Johannas design! ;)
Kolla in hennes blogg HÄR för att spana in hennes övriga smycken och handverk.

Till mig

Ibland måste man få skämma bort sig själv. Det tycker jag att jag förtjänar då och då.
I helgen skämde jag bort mig själv med dessa skönheter:

Så stora som min hand! Stora, rejäla, vackra rosor med en underbar färg och en 'snäll' doft. :)

Suprise!

Igår kom det en avi från posten, med meddelandet att jag skulle hämta ett paket. Som avsändaren stod det 'Yankee Candle'. Jamen DOM känner jag ju igen, det är ju dessa underbara doftljusen! Men...jag har väl inte beställt något?

Idag hämtade sambon ut paketet. Och visst var det från Yankee Candle - med ett stort doftljus i. För... jag vann ljuset i Amelias Brud & Bröllop-tävling! Och mycket passande heter ljuset 'Wedding Day'. :)

Hurra! :) Men jag kommer inte att vänta tills vår Wedding Day innan jag tänder ljuset - det kommer jag att göra redan ikväll, hihi! Ljuvligt!

F is for Friends♥

Igår hade jag en bryta-ihop-dag. Det började på jobbet, där jag kände mig (och var) ofokuserad och trött och gnällig och stökig. Sedan fortsatte det hemma, och precis när jag tyckte att jag behövde rycka upp mig och ta en promenad i det fina vädret pep det i mobilen. Det var det här, som jag fick av kompis F:

TACK!! Det var precis det jag behövde - jag har den nu som bakgrundsbild i mobilen och tittar ofta på den!

Då brast det (så fint ju! Och så gulligt av F!), och jag tror att jag grät i en timme. Det var skönt, det behövdes tror jag. Idag är jag mest trött, men jag har varit på okej humör tycker jag själv. :)
Imorgon ringer jag till vårdcentralen. Jag vill veta hur blodprovet var. För är det inte sköldkörteln då är jag bara trött och stressad, möjligtvis med en stänk av pms - och det känns helt okej! ;)

And now...

...for something completely different! :)

Nja, inte så different, men jag släpper det där tunga en stund. Nu lite roligare saker.
Igår fick sambon och jag äntligen iväg beställningarna av inbjudningskorten och ringarna! Hurra!
Det gick rätt snabbt, kanske för att jag berättade för sambon att jag hade drömt svettiga stressiga mardrömmar om bröllopet igen. ;)
Så inatt sov jag faktiskt gott. Nu är vi nästan klara med alla 'stora' saker, nu ska det finslipas.
Bara 97 dagar kvar...Bilden lånat från Romance

Bläääh!

Jag känner igen varningstecken: jag har ett stort städ- och sorteringsbehov och är väldigt sugen på stark mat. Jag är hes, har ingen lust att prata, käkarna håller jag krampaktigt ihop och jag försöker svälja bort klumpen i halsen. Jag mår inte bra... :(
Hoppas att det bara är pms. Hoppas att det bara är lite skit i kroppen som ska ut. Hoppas att jag bara är låg och behöver mat. Hoppas att jag bara är trött och att det är över imorgon.
Måste ta nytt blodprov snart...

Livets örfil

Känner ni igen det där? Det har varit upp och ner, men du känner att det börjar lugna sig. Och just när du tror att du har läget någorlunda under kontroll så slår Livet dig med handflatan rakt i ansiktet. Smack! Wake up!

Ett sådant tillfälle hade jag under vårt personalmöte tidigare ikväll. Kollega H är gravid och blivit sjukskriven pga foglossning, så nu har vi en härlig tjej (A, som har praktiserat hos oss hela hösten) som stöttar upp tis-ons-tor. På p-mötet pratar vi om schemat och lite till, när vår chef säger att 'Ja, A är hos oss till juni och kanske lite till i augusti och september, men inte längre - för hon ska få barn i oktober'.

Livet: " IN YOUR FACE! SMACK!"

Inga gröna monster nu. Känns jättekul för A, jag tror verkligen att hon blir en suverän mamma så som hon är med barnen på jobbet!
Men ajajaj vad det bränns i ansiktet... Den smällen kommer nog säker att kännas lite till...

Vänner

Jag har en stor skara underbara, originella, roliga, knasiga, mysiga, lojala helt fantastiska vänner omkring mig. Oftast hörs vi av via mejl och telefon, för de bor i olika delar av stan/landet/världen. Vissa träffar jag dagligen, andra några gånger i veckan, några kanske någon gång i månaden och några andra högst en gång om året.

Min bästa kompis E till exempel. Vi har känt varandra sedan 7:an, han var liksom min första pojkvän och numera bor han med fru i London. Vi ses högst en gång vartannat år, men han finns alltid och överallt för mig om jag behöver det. Och tvärtom såklart. Vi mejlar, skickar sms och ringer om allt och inget. Han är Mannen nummer Två i mitt liv, kan man säga. Och ja, Älskling känner honom och tycker att det är okej. ;)

Syrran är en av mina bästa vänner med. Vi ses inte så ofta, men hörs så gott som varje dag. En systerbästis. Sådana är härliga! Likaså med kompis F, som är så gott som en syster - och henne både pratar jag med och träffar jag några gånger i veckan. Och åker lååånga bilresor med. ;)
Min guldvän M är också en pärla. Vi kanske inte ses och hörs dagligen, men jag vet var hon finns och jag hoppas att hon också vet var hon har mig.
Och så finns det en hel del underbara människor som jag tycker om, gillar, diggar, mår bra av och njuter av.

Sedan finns det några som jag trodde var vänner, men inte är det när det väl kommer omkring. Eller sådana som bara hör av sig när de behöver något från en.
Jag som inte är så bra på att säga nej har haft lite svårt att sätta ned foten och avsluta 'vänskapen'. Och det är inte rättvist, varken mot mig själv eller mot den andra personen som inte får höra var som blir fel.

Men nu har jag börjat tänka om. Jag vill inte slösa bort tid och energi på fejkvänner. Jag vill lägga den tiden på mina riktiga vänner istället! Dags att vara tydlig! Och det skadar väl aldrig...

(Till sådana insikter kan man komma om man tillbringar en långhelg ute i Roslagens vildmark tillsammans med kloka vänner...) ;)

Lugnt och skönt

Kompis F och jag är hos syrran i lugna lilla Östhammar (eller ca 20km utanför). Älskling jobbar (förbaskade hockey!) och kunde inte följa med, men vi har roligt ändå!
Vi skrattar, pratar, leker med lille Sam, tittar på film, äter god mat och tar långpromenader. Det kallar jag en bra helg! :)

Enda nackdelen är väl att det fortfarande är vinter här, medan vi i Linköping redan var bortskämda med lite vår... ;)

Glad Påsk!