Finfin kille!

Har ni sett vilken underbar kille? Här är Sam, lite mer än en månad gammal nu, med sina fina kläder på. Designed and made by Gekko, beställd by moster Ph. :)
Han hade inte riktigt ro att ligga stilla, hihi!

Nya leksaker!

Jag har köpt några julklappar till mig själv i år! Två stycken godingar som jag hämtat hem såhär på mellandagarna. Eller julklappar... den ena är snarare en sen födelsedagspresent som jag har längtat efter, och den andra är.. högst nodvändigt! :)

Den ena: en overlock! Åh vilken lycka! Det blev en Janome My lock 744D, klickat hem från SMD i England. Idag hämtade jag ut jättepaketet, och efter att ha beundrat innehållet kan jag säga att det kliar i fingrarna! :)

Den andra: en sprillans ny dator! Efter goda råd från min lillasyster/familjens datanörd blev det en sagolik Acer Aspire 5738ZG (som jag just nu skriver på - och det är plötsligt sååå mycket lättare/snabbare/roligare!).

Så ikväll har jag suttit med båda leksakerna på mitt nystädade hobbyrum (Sambon: 'Va? Jag ser golv! Jag ser ett stort skrivbord!') och använt den ena för att lära mig om den andra.

God jul!

En riktig god jul till er alla, var rädda om varandra och glöm inte att tala om för era nära och kära att de är omtyckta!

Vackert med vintern!

Jag älskar vinter! Allting blir så vackert vit och underbart sagolikt med frost och snö!
Kolla bara vad det gör med naturen...

fotograf: min mamma :)

♥ Min Älskling ♥

Jag måste bara skriva lite om min Älskling. Jag tycker att han förtjänar det. :)

Jag blir tokig när han glömmer sina svettiga innebandykläder tillsammans med en nyinköpt handduk i sportväskan i en vecka. Eller när han glömmer att stänga locket/skåpet, eller när han bara handlar det han själv tycker om och kommer ihåg. Eller när han tvättar mina känsliga ljusa plagg på 60grader med sina mörka sportkläder.

Men han köper rosor till mig när han känner på sig att jag är lite nere. Han fäller ner toalettlocket för min skull (woohoo!). Han lämnar små 'Sov gott'-lappar på min kudde när han jobbar sent. Han hör av sig varje morgon och varje kväll när vi är i olika delar av landet/världen. Han gick med på att - trots sin egen katträdsla - skaffa en katt när jag behövde det. Han står ut med katten... ;)
Han håller sig lugn när jag stressar (och tvärtom, hehe). Han tröstar när jag är ledsen. Han står ut med mitt stök och alla mina högar (lärarens förbannelse). Han låter mig pynta huset med orangea flaggor när holländska fotbollslandslaget spelar. Han håller upp modet och hoppet om att vi ska få egna barn, även när jag deppar ihop efter alla läkarbesök. Han följer med mig till vårdcentralen för att hålla min hand när jag ska ta blodprov, för att han vet att jag har nålskräck.
Han har accepterat (och tycker om) min knasiga familj... ;)

Han är min, och jag älskar honom över allt annat! Jag längtar tills han blir min man och jag hans fru, och ser framemot resten av vårt liv tillsammans.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Dags igen

På måndag ska jag - äntligen - börja jobba igen. 100% direkt, för i den här verksamheten är det allt eller inget. Men det gör inget, jag har längtat efter att få vara med barnen och kollegorna igen.
Jag känner att jag inte är helt återställd än, men om jag ser till att sova ordentligt och vila mycket kommer det att gå bra. Dessutom är det bara en vecka kvar till jul, vi har stängt på mellandagarna (inga barn där) så det blir lite lugnare.

Jag är mycket gladare nu än jag var för några veckor sedan. Samtidigt känner jag mig så sugen på att bara gråta lite då och då, men det kan lika bra vara pms... I don't know. Men det är nog helt okej vad det än är. :)

Orken och koncentrationen, de har inte riktigt kommit tillbaka ordentligt. But hey, det går uppåt och det är bra!

Hemma lite till

Jag börjar komma ur det deppiga, men tröttheten och framför allt koncentrationsproblemet vill inte riktigt ge sig än. Ingen fara, jag vet ju att det kommer att bli bättre. Men jag är lite otålig... ;)

Igår kom jag hem efter mitt besök hos syrran, sambon och Sam. Det är alltid skönt att komma hem, men ack så mysigt det var hos den där lille mannen! Syrran var ingen kul, så jag hjälpte till att bygga altantrappa med hennes sambo istället. ;) (hehehe! Nejdå, det var hon visst, men det var roligt att bygga lite!)

Japp, skönt att komma hem - men jag hade gärna tagit med lillen hit. ;)

Och nu satsar jag på att bli frisk. Jag blir hemma en vecka till, snart är det jul, och sedan väntar bröllopet. Under tiden ska jag ut på promenader, få bort några kilo (en hel del, tack), må bra, njuta av min Älskling och min fyrtassade lilla vän. Jag ska hålla koll på mina hormoner och mina äggstockar, men jag tror att den delen av kroppen mår bra när jag också gör det. Jag är trött på att inte känna igen mig själv. Nu vänder det, bara för att jag har bestämt det!
Jag är inte sköldkörtelpatienten Ph. Jag är Ph, och jag har en sköldkörtelsjukdom.
That's the difference.

Puss på alla mina underbara vänner, tusen tack för att ni finns! Det har underlättat massor, ska ni veta. Snart är jag tillbaka. ♥