Idag är det den 7:e juni, och ni som har läst bloggen ett tag kanske vet att det är en speciell och jobbig dag. Andreas dödsdag. Fast idag, av någon anledning, har det varit en fin och stilla dag. Sol, vind, lite trädgårdspyssel, fina minnen - en tung men bra dag.
Kanske har det börjat landa lite. Kanske har jag bara stoppat undan känslorna. Men idag var det okej. Saknaden hugger inte, i alla fall inte idag...
Jag fick prata länge med en nyfunnen vän, sambo till en gammal vän. Hon hade nyligen fått besked om sin infertilitet och jag fick frågan om hon fick prata lite med mig om det, eftersom jag verkade veta en del efter våra sju år av längtan.
Det var skönt att få prata med någon som hade samma funderingar, sorg, kämpaglöd och motstridiga känslor, även om våra bakomliggande 'problem' är olika.
Hon tyckte att sju år av längtan var lång. Det är det nog, fast för mig känns det som om jag har längtat hela mitt liv. De senaste sju åren har jag dock längtat tillsammans med Någon.
Ja, det är en lång väntan det. Vi är fortfarande hoppfulla. Vi är fortfarande bara på ruta 1, eller kanske på 2:an. Vi har en väg att gå, med flera valmöjligheter. Vi får väl se.
Det slog mig precis att den här dagen handlade mycket om Längtan. Längtan till någon som fanns och togs bort alldeles för tidigt, och Längtan till någon som inte finns än (om än bara i våra drömmar)... ♥
6 år sedan