2014 - en sammanfattning

Tjena hej!

Nytt år, ny start, och jag har ett otroligt städbehov. Behöver rensa, städa, sortera. Gäller väl både hus, huvud och kropp.
Så vi har kommit till 2015. Ingen aning vad som kommer att hända, men det blir ett bra år, det har jag bestämt. ;)

2014 då... Det var en bergochdalbana med många inslag av skrattm utmaningat och stora beslut.
Allra bäst var att säga upp sig från gamla jobbet efter att ha blivit headhuntad till ett annat företag. Det känns fantastiskt att ha släppt de gamla kedjorna som höll fast mig, att kunna känna att jag gjorde allt jag kunde och att jag nu behövde välja något för mig själv. Och det har blivit jättebra, jag trivs som fisken i vattnet på nya stället!

Den andra stora utmaningen var i somras, där jag deltog i Nijmegenmarschen i Nederländerna i juli. Jag och typ 40.000 andra.. ;) vi gick 16mil i 4 dagar, 4 mil per dag. Och jag klarade det! Med en hel del hjälp av min Älskling som frivilligt gick med mig dag 2 och 3. Det är kärlek det! Nästa år ska jag göra om det, det var en upplevelse som var helt underbart. Fruktansvärt jobbigt och tungt men jag var ack så stolt över mig själv!

Körtelskiten har varit ur balans med, men what's new? Jag orkar inte dra allt men det har varit en hel del samtal med vårdcentralen om fel medicinrecept, bortglömda provtagningar och borttappade labresultat. Same old, same old.

Sen då? Bästa vännen fått barn, en underbar liten tjej! Åtta stycken gravida runtom mig för tillfället, både närstående och lite mindre nära. Lite påfrestande ibland men så är livet. Och det får vara my kick in the ass, för jag blir inte yngre... We'll see!

Under tiden bakar jag en himla massa tårtor på beställning och syr jag mycket. Så jag mår br. :)

Hoppas ni har det bra ni med! God fortsättning på året!

Nämen hej!

Kul med blogg. Sista inlägget i december, jo tjena. Lite får jag skärpa mig om det här skrymslet ska finnas kvar...

Korta versionen av vad som händer/hänt just nu:
Bästaste vännen blir mamma i augusti ♡, svägerskan utökar sin barnaskara till fyra om en månad, jag har fått fem jobberbjudande de senaste tre månaderna utan att ha sökt ett enda jobb (egoboost!), sköldkörteln lever sitt eget lilla jävla liv men jag jobbar på att ta över kontrollen once and for all, viktminskning pågår om än sakta, jag ska gå 4x40km i sommar (Nijmeegse Vierdaagse i mitt lilla hemland), jag bakar en massa tårtor åt andra och tydligen gör jag ett bra jobb för beställningarna fortsätter komma in, eh...
Ja, det räcker för nu.

Jag tar livet lite i den takt det kommer. Jag syr lite, bakar lite, umgås lite med vänner men borde öka min socialkompetens igen (ni som trodde att jag försvunnit från jorden: förlåt! Jag lever och är så osocial men jag lovar att bättra mig!), jobbar en massa.



Under tiden kan ni se vad jag gör såhär på fritiden:

...andas uuuuut....

Råkade skada ryggen häromdagen. Förskjuten disk i nedre delen. Härligt... ;)
Man hinner tänka en del när man inte kan göra så mycket annat.
Så. Det här har jag kommit fram till än så länge:

• Livet är inte lätt att förstå. Men jag utgår ifrån att livet samarbetar, inte motarbetar. Däremot ser vi tydligen lite olika på hur samarbetet ska gå till. :)
  
• Att vi har svårt för att få barn är ingens fel. Det är inte du som är gravid som får mig att bli ledsen. Jag är inte arg på dig, jag är väldigt glad för din skull! Din situation påminner mig bara om min, och det kanske är smärtsamt för mig men så är det bara. Jag överlever.
  
• Jag vet inte heller hur jag ska göra med mina dubbla känslor (tips, någon?).

Imorgon är en ny dag

Mina ögon svider efter dagens gråt. Det var rätt skönt att få ur sig alla tårar.
Det tog kanske så hård eftersom jag trodde att det växte något i min kropp med - många symtom men jag hann inte ens göra ett test...

Vi tar nya tag imorgon.

Fuck this!

Jag vet att det inte är något personligt och oftast tycker jag att jag hanterar det rätt bra - men idag går det inte.
Hur ska jag göra när varje mens blir en besvikelse, när kroppen börjar ge ett löfte för att sedan ta tillbaka det, när 'alla andra' omkring verkar lyckas? När två av mina näraste nu väntar smått, och jag försöker att bara vara glad för dem men när mina tårar till slut bara vill ut?
Jag orkar inte vänta längre! Den här längtan är den jävligaste! :-(

Snurra min jord

Det snurrar i huvudet. Jag tänker, tänker, känner, tänker, grubblar, tänker lite till.
Vad vill jag egentligen? Vart är jag på väg? Är jag nöjd som det är nu? Borde jag..? Vågar jag..? Varför..? Varför inte..?
Jag kännet mig arg, ledsen, uppgiven, frustrerad, glad emellanåt, lycklig med, nöjd, för att sedan vilja fräsa av folk.

Lite kommer utifrån. Mest kommer innifrån. Jag avskyr hur jag låter mig påverkas av andras känslor, skit och skitsnack. Jag behöver ändra det där.

Jag börjar med att rensa hemma... Det brukar rensa huvudet med.

Enough is enough

Allt stod mig upp i halsen denna helg. Bokstavligen. Så jag kräktes tills jag var 2kg lättare, slumrade mig igenom lördagen och försökte vila upp mig under söndagen.
Det skulle kunna vara en pisshelg. Men det var det inte, det var nog en vändpunkt.

Igår kväll när vi hade lagt oss pratade Älskling och jag lite. Jag berättade hur jag mådde, äntligen. Vi har levt om varandra lite den senaste veckan, olika arbetstider osv, och inte haft en chans att prata. Han har inte sett hur jag mådde, jag har inte sagt mycket.
Det har varit intensiva dagar. Det blev mycket övertid på jobbet, min stresstolerans är obefintlig, och även om vi hade fokus på hälsa och vikt blev jag jättebesviken över att mensen kom. Jag var (och är fortfarande) nästan säker på att jag var gravid men att det inte gick vägen.
Så det blev helt enkelt för mycket.

Sedan pratade vi om de positiva sakerna. Jag har gått ner 6kg på 1,5 månad. Mens och ägglossning har kommit tillbaka (i alla fall en gång). Vi har bokat en efterlängtad resa till New York om en månad. Jag kan när som helst bli moster igen (syrrans vatten gick idag). Jag har fina vänner omkring mig. Jag har min Älskling.

Så nu räcker det. Jag har kräkts färdigt och nu ska jag fokusera på de roliga sakerna som händer!