Vikten av vikten

Jag har - äntligen - tagit tag i det där med att gå ner i vikt. Jag kör en variant av LCHF, fick en bok av min kära mor som verkade bra och började efter det i höstas. Det var helt kanon, jag hade inga problem att hålla mig till det jag fick äta och både kände och såg hur kilorna försvann. :)
Sen blev jag jättedålig, när kosttillskotten slog ut min levaxin...
Ett halvår gick, min fina brudklänning hängde här hemma och ropade på mig, mina äggstockar ropade på mig - men ändå tog jag inte tag i det ordentligt.

Men nu har jag alltså gjort det. Hellre sent än aldrig, heter det väl...
Jag har varit igång i en vecka, tappat ca 5kg redan och mår toppen! Kul att kunna ha min fina klänning på bröllopet om några veckor, men jag gör det inte för det. Jag gör det för hälsan, för att må bra, för mina framtida barn. It'll work! :)

Tänk, att det där med vikten är ändå så viktigt...

JobbajobbaJOBBA!!

Här har ni resultatet av en härlig skön midsommarhelg hos svärföräldrarna vid Varamonbadet! Mycket tid, mycket pyssel - och voilá! Hundra små presenter till bröllopsgästerna färdiga! :)
Härligt med färgerna!
Återkommer senare med vad det är och vad de innehåller, men gudarna ska veta att det tog några timmar att göra.. :)

Home, sweet home?

Hemma i moderlandet över helgen. Härligt! Idag ska mamma och jag shoppa lite, sedan blir det soffläge för att se både fotboll (Holland - Japan) och kungabröllop (jomenvisst, det sänds här med!). Ikväll kommer syster V hit, då ska hon och jag och syster D till MUSE!

Kom på mig själv flera gånger att jag sa att jag skulle 'hem'. Eller 'hemhem'.
Det är inte lätt att veta vad 'hem' är. Jag är hemma både i Sverige och i Nederländerna. Hemma både i Linköping och i Nijmegen. Det är väl bra?

Så nu ska jag här hemma njuta av allt som gör det till 'hemhem': mamma, systrarna, bara prata holländska, holländsk mat, holländska affärer... Och så åker jag hem på söndag. ;)

SoccerMania!

Idag börjar VM för min del: Holland - Danmark! :)
Jag är laddad, sambon med:

Kroppen minns...

Jag läste nyss Tildas mammas blogg, om sorgen och livet efter att ha förlorat lilla dottern.
Hon skriver så fint! Idag är det ett år sedan flickan dog. Jag känner igen så mycket av det hon skriver, och det gör så ont i hjärtat att veta att hon och hennes familj behöver uppleva en sådan smärta! (Barnsligt nog önskar jag att jag kunde bara trolla bort allt det onda för dem...)

Men det lustiga var att jag kände det hon skrev. Kände igen känslorna, KÄNDE känslorna.
Jag minns vissa stunder, händelser, i detalj. Minut för minut. Andra saker minns jag på ett ungefär, eller nästan inte alls.
Men nu mindes min kropp plötsligt saker som hänt för 9 långa år sedan, efter att Andreas dog. Jag kom ihåg känslan av den fysiska saknade efter Andreas. Jag saknade hans små klibbiga händer i mina händer, hans armar runt min hals, hans mjuka kropp i min famn när han blev för trött och ville bli buren.

Jag kommer plötsligt ihåg hur det kändes timmarna innan han dog. Vi låg på soffan, han låg på min mage, febrig och slö. Han ville att jag skulle sjunga 'sången' (Idas sommarvisa, som jag alltid sjöng för honom. Än kan jag inte sjunga den utan att känna klumpen i halsen...), och det gjorde jag.
Det är nästan som att jag känner hur tung hans lilla kropp känns, hur jag leker med hans mjuka hår, ja till och med hur han luktar...

Och med den känslan väller saknaden upp. Saknad och längtan efter just den kroppen, den lukten, den pojken. Hans röst som frågar vad jag gör. Hans skratt. Allt.

Det har gått 9 år och 4 dagar sedan jag höll honom för sista gången. Länge trodde jag att jag skulle dö jag med, att hjärtat hade gått sönder i tusen bitar, att jag inte skulle klara det.
Nu vet jag ju att jag klarade mig. Det tog mycket tid, många timmars terapi och många, MÅNGA tårar. Ärren på hjärtat syns inte men känns.
På något lustigt sätt känns det bra att kroppen minns bättre än minnet gör. Och trots smärtan skulle jag inte vilja vara utan dessa minnen heller...

♥

Hej busunge!
Jag har tänkt på dig idag. Det har varit en bra dag, jag har jobbat och det var helt okej. Jag har haft halsbandet på mig som du gjorde till mig på förskolan.
Nu regnar det, jag har precis kommit hem och satte mig för att titta på dina bilder. Och vid nästan varje bild ler jag, för jag kom ihåg vad vi gjorde då och hur härlig du var.

Jag glömmer bort en hel del. Jag glömmer saker som hände för en timme sedan, jag glömmer ibland vad jag just sagt eller hört - men jag minns i detalj vad som hände natten till idag för 9 år sedan. Jag minns skriken, gråten, samtalet till 112, helikoptern, ambulanstjejerna som sprang uppför trappan med dig i armarna, väntan... och hur vi sedan såg dig på sjukhuset, tyst och blek och död och inte alls som du.

De bilderna har jag också i ditt album. Längst bak. De hör till hela dig, men det är inte så som jag kommer ihåg dig. Jag kommer ihåg dig som den solstrålen du var: glad, busig, otrolig kramgo och alldeles underbar!

Lite skratt, lite gråt

Idag är det den 6:e juni.
Imorgon är det den 7:e juni. Imorgon är det 9 år sedan Andreas dog.

Jag har haft en otroligt bra helg. Jag har mått fantastiskt bra.
Jag mår fortfarande bra. Och jag är lite ledsen med.
Det är helt okej, så är det med livet. Skratt och sorg, leenden och tårar.

Det kommer att bli en bra dag imorgon ändå.

Möhippa 2 :)

Och igår, lördag, var det dags för möhippa numero 2!
Det är klart att när syrran med familj åker hela vägen ner från Östhammar till Linköping, 'bara för att' för en helg, jag förstår att hon har något i kikaren. När hon av alla människor sedan på lördagsmorgonen har bråttom iväg till stan, det skapar också misstankar... ;)
Men visst kan jag låtsas som ingenting. Så jag följde snällt med till stan, gick där hon gick, satte mig när hon sa till mig att 'Här ska vi ta en fika'.

Och mycket riktigt så stod de plötsligt där: en stor del av mina käraste vänner! Med stora leenden. Jag fick ta på mig en stor uppblåsbar orange peruk och så började vi gå genom stan.

I brist på bilder från igår får ni se vilken peruk jag menade... ;)

Vi kom till Hagdahls & Co, där mina vänner dukade upp med ostar, kex, frukt och choklad och gott bubbel att dricka till. Vi pratade, skålade, myste, slappnade av och fick sköna behandlingar.
Jag blev masserad (superskönt - men ajajaj vad bra hon hittade de där knutarna i axlarna!), sminkad och stylat, och fick dessutom välja ut ett underbart halsband från LottaDesign som minne! :)

Tänk att jag kunde bli så fin! :D

Efter alla härliga behandlingar åkte vi hem till oss en stund, där vi kunde mysa en stund med lille Sam. Sedan bar det av till Motorstadion, där jag och några till fick åka Go-kart! Spännande, jag har ju inget körkort så det var superkul att testa! Men jag blev omkörd av alla andra, så långsam var jag! :)
Efter det blev det ombyte hemma för middag på grekisk restaurang och utgång på Harrys (whoohoo! Två kvällar denna vecka!). Vi dansade, sjöng, dansade lite till, skrattade, drack lite vin och andra små roliga drinkar, hittade några fler kompisar, dansade ännu mera och hade alldeles alldeles underbart roligt!

Visserligen var det lite segt att komma hem långt efter midnatt och gå upp vid 8-tiden för att vinka av syrran+familj, men det priset betalade jag gärna!

Jag är så enormt glad över att ha så många underbara härliga fantastiska vänner som gjorde denna dag till en av de roligaste dagar i hela mitt liv!
Och F+Syrran: I lööööv you!!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Nu längtar jag efter att få se bilderna! :)

Möhippa 1 :)

Ojojoj... Vilken vecka! Jag har haft TVÅ mohippor! :)

Det började i torsdags, när vi skulle ha personalmöte på jobbet. Jaaavisst, 'personalmöte'!
När jag kom dit fanns bara en kollega i huset. Då började jag ana någonting, för what are the odds att alla skulle vara försenade just den dagen? Och mycket riktigt kom hela gänget in, finklädda, flinande och bärande på en massa saker... Det var bara att ringa hem och säga att jag inte skulle komma på ett tag!

Jag fick en blå spetsgardin som slöja och en orange papperskrona med blommor på på huvudet, samt en nappflaska runt halsen (med tvivelaktig dock gott innehåll). Efter ett tag åkte vi buss in till stan, medan de tvingade mig att sjunga barnsånger.
I stan promenerade vi över ett fullsatt torg (självklart var hela stan ute och åt just där...) till lokala Harrys, där vi skulle äta. Medan vi sitter där och funderar på mat ser jag på en stor bildskärm 'Torsdagar Karaoke'...
Där har ni en av mina största mardrömmar! Jag tycker att det är skitkul med karaoke - i vardagsrummet med några vänner, inte på en hyfsat fullsatt krog!
Men men, efter maten och några drinkar fick jag välja låt, och naturligtvis var jag förste kvinna ut. Så jag släppte hämningarna (kom igen, det värsta som kunde hända var väl att jag skulle göra bort mig totalt - men det skulle då vara värre för dem som lyssnade, haha!) och rockade loss till Abbas 'Does your mother know'. Så roligt jag hade! Och det gick faktiskt mycket bra! :D

Dagen efter var det några föräldrar från förskolan som hade sett oss vid busshållsplatsen och kommenterade min fina utstyrsel.. ;)
Men jag hade jättekul! Och tänk vilka bra kollegor som insett att en kontrollfreak som jag behöver släppa loss ibland med lite karaoke!

en liiiten bild av kvällen bjuder jag på! :)